Dagens namn: Bartolomeus
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Anders
Westgårdh

Den ryska björnen är vaken - och arg

Och plötsligt befinner vi oss i den bästa av tider då vintern rasat ut och hela tillvaron blir ljuvlig och pånyttfödd. Det skulle kunna vara den bästa av världar.

Om det inte vore för den jävla ryssen.

Många av oss - som föddes och växte upp under den period som brukar benämnas ”kalla kriget” - bär fortfarande på minnen och obehag från den världsordning där maktkampen mellan Sovjet­unionen och USA (eller mellan öst och väst) låg som ett latent hot över allas våra liv.

Ungern 1956, Kubakrisen 1962, Tjeckoslovakien 1968 är historiska ögonblick då tiden stod stilla med en svidande oro i magen. Skulle det bli krig? Skulle det bli världskrig igen?

Efter Sovjetunionens genomklappning och Berlinmurens fall tycktes faran vara över. Kommunismens ­galenskap kunde läggas på historiens sophög.

Och så fort det gick att glömma. Så snabbt den inneboende rädslan och misstänksamheten försvann. Visst, det blev krig på Balkan och elände i Afghanistan och evig konflikt i Palestina men samtidigt fick vi lära oss ord som glasnost och perestrojka som lovade gott och vi kunde återgå till ett tillstånd av relativt lugn.

Tills nu. Vad händer nu?

 

Jag är inte kapabel till någon kvalificerad analys, men i magen känns det inte bra. Den gamla svidande oron är tillbaka. Den ryska björnen har vaknat, och är mad as hell. ­Svenska Dagbladets utrikesredaktör Jesper Sundén publicerade i helgen ”7 tecken på att Sovjet är på väg tillbaka”, skrämmande läsning. GP:s Britt-Marie Mattsson summerar: ”Ukraina har förvandlats till en krutdurk och den fredliga upplösningen av Sovjetunionen efter Berlinmurens fall för tjugofem år sedan - och den förhoppning som förändringen ­väckte - känns plötsligt avlägsen. Frosten från det kalla kriget är till­baka”.

 

Hittills har jag varit ganska framgångsrik med att förtränga. Obehaget har hållits i schack med glädjen över vårens ankomst, utstädning av ­vintergarderoben, fönsterputsande, cykelturer, skivinköp och annat som stärker känslan av normalitet i den bästa av världar.

Men bilderna tränger sig på. Inte av ryska tanks på svenska gator, men väl av en situation där ekonomi, ­social utveckling och mänsklighet imploderar.

Kanske är jag för okunnig eller för lättskrämd. Kanske är det självklart att Putin kommer att behärska sig för sitt eget och världens bästa. Kanske borde jag koncentrera mig på att slipa utemöbler. Det är ju ­ändå vår.

Svettigt skägg

Kan du tänka dig att möta våren med en ylletröja fastklistrad runt halva ansiktet och hakan? Nähä - men ett stort helskägg är inga problem. Man är givetvis avundsjuk men samtidigt tacksam för sin klena skäggväxt. Det måste ju bli outhärdligt varmt med all den där trendiga ­ansiktsbehåringen. Vad ska det vara bra för?

Kyrkligt klädd

Sunday morning coming down, och på väg genom stan ser jag många människor uppklädda som för fest trots att klockan bara är tio på morgonen. Män i prydliga kostymer, kvinnor i kjol och höga klackar. Barn i vita skjortor knäppta upp i halsen. Efter andra spaningen inser jag att de är på väg till sina kyrkor för att bedja. Jag fortsätter ut i skogen.

Anders Westgårdh

Visa fler
Om Aftonbladet