I sociala medier är allt så härligt

KOLUMNISTER

Så här långt i den tekniska utvecklingen kan vi konstatera att Facebook existerar av två huvudsakliga anledningar:

1. För att katter och hundar ska få sina 15 minuter i rampljuset.

2. För att vi människor ska kunna framstå som goda, smakfulla, generösa och fina.

De roliga katterna och kloka hundarna blir vi nog aldrig av med. Så länge människor förfogar över kombinationen husdjur, kamera och dator kommer nätet att flöda över av filmer där framförallt katter gör konster, tricks och roliga miner som får oss människor att sucka, snyfta och skratta.

För många är detta internets - och därmed tillvarons - innersta mening. De älskar kattfilm och kan inte få nog. För andra har det blivit ett mjau för mycket. De tycker att våra fyrfota vänner invaderar våra digitala liv. Jag är någonstans mitt emellan, och kan tycka att en spexig katt eller en duktig hund ibland kan vara sevärd.

Då har jag betydligt svårare för människor som showar med sin godhet.

Ice Bucket Challenge är det kanske mest framgångsrika exemplet hittills med snart en miljard kronor som donerats till forskning kring ALS. Det är en neurologisk sjukdom som årligen drabbar två av 100 000 människor, men som nu gått från okänd till världsberömd i raketfart och fått forskningsresurser som de flesta folksjukdomar bara kan drömma om.

I Sverige blev det sensommarens digitala mode att hälla en spann vatten över huvudet och därefter utmana tre namngivna personer att göra samma sak. Det gick som en löpeld och har hittills inbringat en miljon kronor.

En miljon? Ska vi bli imponerade över att välbeställda svenskar står för en promille av den globala total- summan? Eller ska vi nöja oss med att skratta åt de gälla tjuten och oh my gawd-skriken och sen gå vidare till nästa roliga klipp?

Min poäng: Sociala medier är en fantastisk plattform för att påverka, driva opinion och organisera förändring. Men det är också en arena för självförhärligande. Vi visar den goda maten vi har råd att äta, de exotiska platserna vi kan besöka, sällsynta viner och exklusiva upplevelser. Vi visar fest, men också vardag och allt är helt okej och jättekul för det mesta.

Vi ställer upp och vi är delaktiga i en rörelse. Men hur många av dessa godhjärtade blötdjur gör faktiskt slag i saken och skänker pengar? Det framgår sällan i de roliga klippen.

Show me the money, som det heter. I det fallet litar jag på Bill Gates men kanske inte på många andra.

Röstade med glädje & hopp

I fredags kammade jag mig och gick till Nordstan för att förhandsrösta. Det var en upplevelse som fyllde mig med både stolthet, glädje och hopp. Europas - kanske till och med världens - största röstlokal mötte mig med en väloljad organisation där trevliga människor mot en symbolisk ersättning arbetar för att vi andra ska kunna rösta så snabbt och smidigt som möjligt. Trots att jag slickar långsamt tog det bara några minuter för mig att påverka Sveriges framtid. Ett stort tack till demokratins hjältar!

Vad görs med IS-krigarna?

Läser en nyhetsartikel om hur unga göteborgare ansluter sig som jihadistkrigare i terrornätverket Islamiska statens tjänst. Detta kommenteras av en verksamhetsledare för Interreligiösa Centret i Göteborg: ”Nu är det oerhört viktigt att samhället sätter in insatser för att stötta de här personerna och visa att det finns möjligheter att komma tillbaka till ett vanligt liv här hemma”. Är det?