De rödgröna – helt utan fantasi

De rödgröna. De väljer att kalla sig de rödgröna...

Den politiska oppositionen har tagit ett gemensamt namn för att signalera sin samhörighet inför kommande riksdagsval. Det är väl ungefär som att döpa ett barn, en rituell handling som ska säga någonting till omvärlden. Mina föräldrar valde att döpa mig till Anders. Helt okej men samtidigt kanske en smula fantasilöst. Särskilt som Anders i ett drygt årtionde var Sveriges vanligaste pojknamn.

Som uttryck för brist på fantasi är det dock ljusår ifrån dem som just valt att kalla sig de rödgröna.

De rödgröna består av socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet. Alltså samma gäng som Carl Bildt redan 1994 benämnde som en ”rödgrön röra” på sin oefterhärmliga överklasshalländska. Han drog ned skrattsalvor och applåder. Man tyckte han var fyndig. Man log även om man stod på andra sidan.

I dag kan man knappast le åt valet av namnet de rödgröna. Man kan bara frukta att namnvalet kommer att återspeglas i en politik lika oambitiöst trist och betydelselös som själva namnet.

Inte mycket pekar på att regeringen behöver känna flåset i nacken. I mina öron lät Allians för Sverige lite väl stramt och nyborstat, med viss historisk slagsida. Men det var i alla fall genomtänkt. Annars hade de ju lika gärna kallat sig de blåsvarta.

Allians för Sverige betyder någonting. Det uttrycker en ambition, en vilja. De rödgröna uttrycker ingenting.

Det är lika fattigt som att Coca-Cola skulle saluföras under namnet Brun Söt Läsk, eller att Volvo skulle heta Svenska Bilen.

Man kan naturligvis tycka att det inte spelar någon roll vad de kallar sig, bara de gör sitt jobb. Men då missar man det som den nya oppositionen uppenbarligen också missat, nämligen möjligheten att låta namnet arbeta genom att signalera något som andas framtid, optimism eller åtminstone riktning.

Detta är grundläggande inom marknadsföring och kommunikation, och i allt högre grad inom modern politik.

Fråga Barack Obama och hans ”coalition for change”. I februari skrev Newsweek att ”kampanjen har sammanfogat både människan och budskapet i en systematisk varumärkesinsats. Obama är den förste presidentkandidaten som marknadsförs som ett exklusivt varumärke”.

De rödgröna är inget exklusivt varumärke och ska inte heller vara det. Men det kostar ingenting att vara lite smart.