Någonting är ruttet i staten Danmark

Nähä, då så. Sitt där på erat förlängda platt-Tyskland och mumsa smörrebröd på egen hand. Sitt där med era mustascher och drick Tuborg tills korna kommer hem. Sitt där och inavla er tillbaka till stenåldern. Men kom sen inte kravlande över Öresundsbron efter sympati när isoleringen övergår i tristess - för här har ni inget att hämta. Danskjävlar.

Ursäkta om jag verkar grinig men jag är egentligen mest dyster. Ännu ett land målar sig brunt på Europakartan. Denna gång är det jovialiska Danmarks tur att sälla sig till den växande skaran av europeiska länder som ger främlingshatet fria tyglar genom att rösta in extremhögern i parlamentet.

Nånting är sannerligen ruttet i staten Danmark.

Det upprörande är inte att en viss Pia Kjaersgaard och hennes Dansk Folkeparti tagit sig in i Danmarks riksdag genom att peka med fulkäppen på landets invandrare och skrika "raus, raus, raus!". Det gjorde aladåben Glistrup långt innan galna kosjukan spred sig över det yndiga landet.

Det upprörande är inte heller att många danskar faktiskt röstat på Pia och hennes parti. Danskar gör konstiga saker, och många är mer eller mindre permanent otillräkneliga på grund av landets hämningslösa alkoholromantik.

Det upprörande är att "riktiga" och traditionellt "normala" partier inte kunnat avhålla sig från att slicka de höga stövlarna och med slappa händer ge efter för pöbeltryckets deliriska krav på Danmark åt danskarna.

Genom att klä rasistiska budskap i kejsarens nya kläder lyckades den uppenbart obehaglige Anders Fogh Rasmussen göra venstre till Danmarks största parti. Populistiskt medlöperi blev hans billiga biljett till statsministerposten, där han nu kommer att fjärrstyras i invandrarfrågor av den lika uppenbart obehagliga Pia Kjaersgaard.

Yippie-ki-ay, motherfucker.

Jag är praktiskt taget halvdansk. Det är därför som jag skäms och blir förbannad samtidigt. Varenda barndomssommar i drygt tio års tid tillbringade vi i Danmark. Sedan 18-19 års ålder har jag varit en trogen besökare och danskvän. År efter år, flera gånger om året, har jag styrt kosan till Köpenhamn för att snappa den där luften som luktar kontinent och stora världen. Frihetskänslan har varit påtaglig i alla år, liksom öppenheten och toleransen. Därför känns valresultatet som ett svek, och inte bara mot de stackars relativt få invandrare och flyktingar som hankar sig fram mellan spottloskorna på Rådhuspladsen.

Ska bli intressant att se vilka kraftfulla åtgärder som vidtas när den nya regimen börjar härja. Bara danska artister på Roskildefestivalen? Gasa ihjäl alla gamla hippies i Christiania? Förbjuda den indiska kryddan curry i alla pölsevagnar? Den som överlever får se.

Egentligen hade jag inte alls tänkt upplåta all denna plats åt våra grötiga grannars omdömeslösa folketingsval. Egentligen hade jag tänkt skriva om vad man borde göra med bin Ladin, i stället för att döda honom som verkar vara amerikanarnas enda mål. Det är synd, för straffet skulle kunna utdömas mycket mer raffinerat och långdraget.

Jag vill lansera två alternativ, bägge minst lika diaboliska:

1. Tvinga honom att under resten av livet gå klädd i burkha, berövad både yttrandefrihet, rörelsefrihet och alla andra mänskliga rättigheter samt med stympning som straff för minsta felsteg. Alltså så som talibanerna behandlat Afghanistans kvinnor.

2. Fjättra honom vid en nedsutten vinylfåtölj i en sliten gammal husvagn på en trailerpark utanför Disneyland, dag och natt tvångsmatad med amerikansk tv-kultur och smällfet snabbmat. Alltså så som Elvis levde sina sista år.

Fast grymmast ändå vore kanske att raka av skägget och låta honom fortleva sina dagar som asylflykting i Danmark"