Och varför i himlens namn skulle man köpa en julskinka?
Grisens bakdel är stapelvara på det helsvenska
julbordet men den är fortfarande grisens bakdel. Jämfört med mycket annat – det mesta, faktiskt – på julbordet är skinkan knappast den stora kulinariska upplevelsen. Den är snarare en bulkvara, ungefär som köttbullarna vars funktion huvudsakligen är att mätta många gäster. Jag erkänner gärna att det kan vara gott med en skiva väl tillagad skinka som pålägg på ett gott vörtbröd. Men det är ingenting som får snålvattnet att rinna, och redan på annandagen har återseendets glädje övergått i trötthet.
Glada grisar är ett uttryck som används av producenter som vill uppfattas som bättre och mer humana än den massproducerande skinkindustrin med sina dubiösa produktionsmetoder.
Det är dock i första hand ett reklamtrick, och så länge som grisar inte kan göra sig förstådda i tal kan vi inte vara säkra på att de verkligen är glada. I verkligheten finns starka indikationer på att deras korta liv är tämligen glädjelösa.
Det var inte längesen vi förfasade oss över hur danska bönder behandlade sina djur. Nu är det bevisat – av djurrättsaktivister som vi ska vara tacksamma mot – att det är lika illa ställt här hemma.
Efter de groteska bilderna och graverande uppgifterna i förra veckans avslöjande om vanvård och hänsynslöshet kan jag faktiskt inte mobilisera ett uns sympati för svenska grisbönder. Jag drar dem alla över en kam, inte minst sedan självaste ordföranden i branschorganisationen Swedish Meats visat sig vara ett av de värsta svinen.
Jo visst. Förra året avslöjade Aftonbladet hur vi konsumenter fördes bakom ljuset med allehanda tricks och tjuvknep. Polyfosfater, glutamat och antioxidationsmedel ingick i receptet. Den största ingrediensen i skinkbluffandet var dock vanligt vatten. Rekordet var en undersökt skinka som innehöll 73 procent vatten.
Lägg därtill ett omfattande fusk med ursprungsland, där polska och danska skinkor saluförs som svenska.
Även korngrynsvälling, jultvagning samt att ställa ett kors i halm under julbordet som skydd mot de onda krafterna har varit svenska jultraditioner. Förr i tiden. Den tid där julskinkan hör hemma.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
...