Killar, gå med
i Brödraskapet

Säg inget till min fru ännu, men även jag funderar på att gå med i Brödraskapet.

Ni vet, killgubbar som lagt bilkatalogerna och fotbollstabellerna och skivetiketterna åt sidan för en ny hobby med ungefär samma principer, men betydligt godare. Män som bakar bröd.

Märk väl: jag är inte där ännu. Men jag funderar på att kavla upp ärmarna och börja knåda.

Det är ju så mycket som pekar i den riktningen.

Få saker är så goda som ett nybakat bröd. Särskilt om det är bakat med kärlek. Och de bästa ingredienser. Mjöl från nån liten tomte i kulturlandskapet. Surdeg som fått frihet under ansvar.

Designersalt. Hela kittet. Gott blir det.

Sen är det ju lugnet. Terapin i knådandet, den stilla tillfredsställelsen av att vara del i ett naturligt kretslopp. Handarbetets harmoni. Också ett övertygande argument för bakningen som livsstil.

Sex. Aldrig att förringa. Muskulösa fingrar runt en mjuk massa. Vitt mjöl på håriga underarmar. Det säger sig självt att en man som tar saken i egna händer blir mer attraktiv än en passiv konsument. Det mesta talar alltså för att man snarast borde hoppa ombord på brödtåget och bejaka sin inre bagare. Men oavsett om jag någonsin kommer fram till bakbordet eller inte så är det definitivt slut med industribakat. Visste ni att bara två procent av vårt dagliga bröd har bakats i hemmen? Det är ju själva definitionen av kapitulation. Hur blev det så att vi lämnade en så viktig och samtidigt relativt enkel grej i händerna på den dubiösa livsmedelsindustrin? Hur tänkte vi då? Sanningen är naturligtvis att vi inte tänkte, för vi var upptagna med annat och hälsade färdigskivat processbröd som en frälsare. Men det är nya tider nu. Det växande intresset för riktigt bröd är en jäsande revolt som sprider sig dagligen. Nätet är såklart navet för den nya rörelsen, med bloggaren Martin Johansson som överstepräst i surdegskyrkan.

Bristande tillgång är inte längre någon hållbar ursäkt för dåliga brödvanor.

Nya bagerier etablerar sig och bemöts som hjältar. Jag går gärna till Boulangerie Ducoin i Göteborg eller Rosendals Trädgård i Stockholm, men även utanför de urbana kretsarna händer det grejer. I lilla Hjo köpte vi prima valnötsbröd på Vete & Råg, där kön ringlade välförtjänt i lördags. Kostade ett par tjugor. Livskvalitet blir inte mycket billigare.