Det här hände för 13,4 miljarder år sen

KOLUMNISTER

Den fjärde vanligaste hashtagen på sociala medier är #tbt, en kortform av throw back thursday. Den används för att posta bilder från förr – i regel urtvättade motiv från användarens barndom – och bara på Instagram har över 340 miljoner bilder taggats med #tbt. Det är en ny men betydande del av vår samtida kultur som jag aldrig vidrört. Så vid tiotiden i torsdags kväll (man postar alltså sina #tbt-taggade bilder på torsdagar) bestämde jag mig för att vidröra den. Jag rotade fram en bild och skrev bildtexten “#tbt till när GN-z11 var nyfödd”. 

Roligt!

Fast lite otydligt kanske. Tänkte jag och började kavla ut bildtexten. När jag var klar hade klockan blivit halv tre på natten, så där som den ofta plötsligt blir när jag tänker på rymden och räknar och sånt.

Och bildtexten såg inte alls ut som en bildtext längre. Mer som en kolumn. Och torsdag var det ju inte heller längre så jag bestämde mig för att posta den här i stället:

#tbt till när GN-z11 var nyfödd. Bilden där uppe togs för sju månader sen men motivet är 13,4 miljarder år gammalt. Det är inte så konstigt som det låter.

Om du tar en bild av en vän som står två meter bort tar det ungefär 0,000000007 sekunder för ljuset att färdas från vännen till din mobiltelefon som fångar upp ljuset och förvandlar det till en bild. Och när bilden är exakt 1 minut gammal är motivet 1 minut och 0,000000007 sekunder gammalt.

Om nollorna krånglar till det kan vi fotografera någonting som befinner sig mer än sju nanosekunder bort. Solen till exempel. Om du tar en bild av solen – det är inte farligt för ögonen så länge du inte tittar i kameran samtidigt – har ljuset som fångas upp av din kamera färdats i ungefär 8 minuter och 20 sekunder sedan det lämnade solen. Och när bilden är 1 minut gammal är motivet 9 minuter och 20 sekunder gammalt.

Den här fördröjningen betyder att i varje höstpromenerande ögonblick som vi njuter av solen kan den ha exploderat för 7 minuter sen utan att vi märkt det än. Men det är onödigt att oroa sig för det händer nästan aldrig.

Solarna som skickade iväg ljuset som blev bilden av GN-z11 är emellertid döda för länge sen. För här gäller samma sak som när du fotograferar din vän, fast vännen heter GN-z11 och står lite längre bort. Eller nästan så långt bort man kan stå utan att trilla ut ur vårt observerbara universum. Ljuset från GN-z11 hade färdats i 13,4 miljarder år innan det fångades upp av Hubbleteleskopet. Det är den äldsta galax vi hittat. Stjärnorna där inne föddes ungefär 400 miljoner år efter att konceptet tid och rum lanserades med Big Bang.

Och om det inte redan framgått med önskvärd tydlighet så färdas ljus väldigt snabbt. Snabbare än allt annat. Hastigheten motsvarar ungefär 7,5 varv runt jorden i sekunden. Våra huvuden är inte byggda för att kröka tankar runt avstånden som tillryggaläggs när man håller den hastigheten i 13,4 miljarder år, men jag älskar att försöka (även om kärleken sällan är besvarad).

Ljuset som fångats upp i den lilla röda fläcken på bilden har färdats en sträcka motsvarande drygt tre miljarder miljarder varv runt jorden. Fast ändå inte. Universum expanderar och de ohyggliga tomrummen mellan galaxerna växer oavbrutet så sträckan mellan GN-z11 och vår egen galax har idag hunnit töjas ut till 32 miljarder ljusår eller drygt sju miljarder miljarder varv runt jorden. Ljuset har på sätt och vis färdats snabbare än ljuset.

En annan kittlande tanke: under de första 8,8 miljarder åren av resan fanns inte ens planeten jorden. Under resans gång föddes och dog andra solsystem här och det är inte omöjligt att liv eller till och med civilisationer uppstod och gick under med sina solar innan ljuset från GN-z11 nådde oss.

Vi kommer aldrig få veta hur det gick för GN-z11. Eller om vår lilla vän i utkanten ens lever fortfarande, hen har kanske ätits upp av andra, större galaxer.

Men om man ska sätta de där 32 miljarder ljusåren i ett begripligt (nåja) perspektiv kan man krympa jorden till ett pepparkorn på 1 millimeter och lägga den lilla pepparkornsjorden på Sergels torg i Stockholm. På den skalan finns vår närmaste grannstjärna 319 mil bort, någonstans utanför Alexandria i Egypten, medan GN-z11 hamnar 2,5 ljusår från Stockholms stadskärna, ungefär mitt i ingentinget mellan vårt solsystem och grannstjärnan Proxima Centauri.

GN-z11 är i alla fall det äldsta fotografiet i världen. Eller åtminstone det äldsta motivet.

Om vi inte ska prata om den kosmiska bakgrundsstrålningen också för då… eller vi slutar där.

Nästa torsdag ska jag försöka #tbt:a igen. Fast kanske med en bild från barndomen.

Min alltså. Inte universums.

En ovanligt bra maskin

2018 skjuts James Webb-teleskopet upp av Nasa. Det är en ovanligt bra maskin som är byggd för att studera just utkanterna av vårt observerbara universum och fylla i luckor bortom Hubbles begränsningar. Snart kommer vi att veta mer om alltings barndom. Mycket mer. Jag vill nästan gå i ide ett tag när jag tänker på det.

Ett missförstånd

En sliten skenuppfattning om SD är att alla skandaler – från järnrören till veckans kavalkad av antisemitism och rasism – inte spelar någon roll. Att partiet liksom blomstrar i alla fall. Den analysen håller bara så länge du stirrar på opinionssiffrorna och blundar för den verkligt betydelsefulla frågan: partiets dejtingprofil. De borgerliga opinionsbildare som arbetar med att förtöja SD i det parlamentariska fastlandet har höjt rösten ordentligt de senaste veckorna. Lyssna till deras tystnad den kommande veckan så förstår du att det spelar roll.