Oroa er för frukten i stället för kattmaten

KOLUMNISTER

Alingsås har på senare tid gjort sig känd som staden där man utmanar gränser och konventioner. Är det inte snuskutställning på konsthallen så är det snusk i andra former. Förra veckan kom det till allmänhetens kännedom att man på ett dagis serverat barnen kattmat. Man hade haft temadag om katter, pratat, tittat på film och som grand finale visat vad djuren äter. Fröken ställde fram både burkmat och torrfoder och barnen fick lukta och känna – och de som ville fick smaka.

Lille Albin berättade allt för sin mamma, och lade även till att han gillade den mjuka maten men inte torrfodret. Mamman blev rasande. Och stackars fröken som bara ville att barnen skulle öppna sina sinnen och våga prova främmande saker. Nästa morgon satt Albins mamma i morgonradio och beklagade sig, och dagisfröken fick ha ett ”ordentligt samtal” med förvaltningschefen, och kanske till och med stå i skamvrån iförd dumstrut.

Men är det rimligt att bli så upprörd? Jag förstår psykologin: djurmat är inte människoföda, och att ge det till barnen signalerar att ”barn är djur”. Fast med tanke på skiten vi stoppar i ungarna i övrigt är kattmat säkert både nyttigare och mindre hälsovådligt. Folk äter falukorv utan att blinka. 40 procent nöt och fläskkött-och resten höljd i dunkel. Vill jag ens veta? Kattmat gör inte barn sjuka, feta eller dumma. Risken är betydligt större att människofödan gör det.

Föräldrar skulle i stället uppröras av halvfabrikaten som serveras till lunch, och som förmodligen kommer att göra barnen tjocka, höja risken för cancer och förkorta livslängden, för det är definitivt mindre färg- och aromämnen i en burk Whiskas än i fabrikstillverkade köttbullar.

Vore jag lille Albins mamma skulle jag snarare oroa mig för ungarnas fruktstund. Vilka bekämpningsmedel får de i sig, och hur mycket? Vanliga bekämpningsmedel har visat sig ge skador som förs vidare i flera generationer.

Vem minns inte när miljökommissionären Margot Wallström testade sitt blod och fann 28 olika miljögifter. Så gott som alla människor har dessa gifter i blodet och experiment visar att till exempel flamskyddsämnen gör att råttungar får problem med inlärningen. Nej, barn är inte råttor, men så länge barnförsök inte är tillåtet får vi dra egna slutsatser.

Det finns mängder av tillsatser och bekämpningsmedel som inte får granskas för att de är patenterade och därigenom hemliga. Sådant borde få folk att ilskna till. I dag är var fjärde unge tjock, och var tjugonde fet. I tafatta och desperata försök att minska fetman ger föräldrarna barnen lightprodukter i stället för att tvinga dem att gå en runda runt kvarteret och dricka ett glas vatten då och då. Lightprodukter är satans mat. Den äts och dricks av stackare som vill bli smala men ökar i stället aptiten. Och det kommer hela tiden nya sötningsmedel från helvetet fastän ingen vet riktigt vilka följdverkningar de har.

Låt den stackars förskolelärarinnan vara och sluta skrämma upp ungarna. Katter har 67 miljoner luktceller, människan har fem till 20 miljoner. Smaksinnet hos en katt är tvåhundra tusen gånger känsligare än människans, så Albins mamma kan nog slappna av nu.

För övrigt håller jag inte med lille Albin. Jag rörde aldrig den mjuka kattmaten men jag gillade torrfodret. Godast var de där trekantiga som kom i olika färger. Jag brukade sno från min mosters katt när ingen såg, och jag bjöd min lillasyster också. Vi lever båda ännu.