Om män tog ansvar skulle kvinnor slippa ta p-piller

KOLUMNISTER

Sverige slår nya rekord – i antal aborter: 37 205 förra året. Och allt är kvinnornas fel för att de slutar med p-piller, säger överläkare Lena Marions på Karolinska sjukhuset. Och även medias fel, för ”så fort det står något braskande om en blodpropp i medierna så går användningen av p-piller tvärt ned”. Marions uttalande i DN för drygt en vecka sedan har följts av nästintill fullkomligt medial tystnad.

Med risk för att få ofödda barns liv på mitt samvete: jag har uttalat mig negativt om p-piller förut och jag gör det gärna igen.

Att klaga på för låg p-pilleranvändning är att, som alltid, lägga allt ansvar på kvinnor. Det absolut enda som är bra med det höga aborttalet är att p-pillret äntligen har börjat ifrågasättas. Om fler slutar tvingas läkemedelsindustrin att ta fram en bättre produkt.

P-piller är rena rävgiftet ur miljösynpunkt. Hormonerna gör sitt i kroppen för att sedan kissas ut, nå grundvattnet och tas upp i kretsloppet där de utrotar djur och gör män mindre fertila.

Kvinnor på p-piller väljer att bilda familj med genetiskt fel män vilket gör avkomman klenare, enligt en färsk studie från University of Liverpool.

Visst förhindrar p-piller graviditet, men på köpet kan man få hormonrubbningar, humörsvängningar, personlighetsförändring, viktökning, depression, blodpropp, underlivsproblem som svamp och vestibulit, och minskad sexlust.

Ska kvinnor lastas för ett högt aborttal när de vägrar förstöra sig med p-piller? Så länge det krävs en kvinna och en man att göra barn kommer ansvarsfördelningen vid en graviditet alltid att vara 50/50.

I Sverige har man länge slagit sig för bröstet vad gäller jämställdhet. Det höga aborttalet visar på motsatsen.

Finland har ett betydligt lägre aborttal än Sverige. Finska män tar nämligen större ansvar för sin fertilitet och låter sig steriliseras i högre utsträckning än de svenska.

I Sverige är det i regel kvinnan som steriliserar sig (på åtta kvinnor går det två män) trots att kvinnlig sterilisering är en komplicerad, riskfylld, oåterkallelig och dyr operation.

En kvinnas sterilisering kostar 20 000 kronor jämfört med en manlig vasektomi för 3 000, som dessutom görs på en kafferast utan att hindra mannens spermieproduktion. Han kan alltså ändå bli pappa om han en dag skulle vilja.

Fråga en genomsnittlig svensk man vad han tycker om sterilisering och svaret brukar bli ”läskigt att skära där”,”det är ju kastrering, för fan”, ”så omanligt”. Att det numera finns ”no-scalpel-vasectomy” har han sällan någon aning om. Och varför skulle han ha tagit reda på det?

Bakom så gott som varje man står ju en kvinna som tar smällarna så att han ska slippa.

Och han kan vara jämställt mallig för att han tar disken varannan gång.

Det finns en bekväm och förlegad attityd att ”det där sköter du, gumman”. Kanske är det dags för en modern Lysistrate, att sluta med preventivmedel och deklarera att det nu är upp till männen om det ska bli några barn gjorda eller ogjorda.

Då skulle kondomen åka på illa kvickt och p-piller för män genast bli en realitet. För sådana existerar redan men kommer inte ut på marknaden eftersom det inte finns någon efterfrågan.

Om män tog ansvar för sin fortplantning och steriliserade sig i högre utsträckning, skulle många kvinnor slippa p-piller och plåg-samma biverkningar. Framför allt skulle många slippa göra abort.

Dessutom skulle den allra lägsta formen av män utrotas – de som först lägger allt ansvar på kvinnorna och sedan antingen hotar och övertalar till abort eller ylar om att de har blivit pappor mot sin vilja.

Följ Finlands exempel: slå ett slag för jämställdheten – snöp dig!