Nu börjar skiten nå medelklassen

Marshall Mathers, som Eminem heter på riktigt, är "white trash", amerikansk vit underklass, värre än Elvis Presley på 50-talet och som Kurt Cobain i Nirvana på 90-talet. Han växte upp i husbil i trakterna runt en av USA:s fattigaste storstäder, Detroit, Michigan, känt för biltillverkning och skivbolaget Motowns artister som Supremes och Stevie Wonder.

Eminem rappar om att han vill kidnappa sin dotter eftersom han hatar sin fru, men också om ångest, utanförskap och om en barndom med en svekfull mamma och en frånvarande pappa och om en orättvis värld.

Vem som är det onda alter egot Slim Shady och vem som är Marshall Mathers vet man sällan och det spelar ingen roll för allt sitter ihop.

Eminen berättar vem han är, vad han kommer ifrån och vad han känner. Allt är skit och ni kan dra åt helvete. Många hör, men inte de som inte vill lyssna.

I morgon kommer han hit och här kritiseras konstnären Pål Hollenders film "Buy bye beauty" där han köper sex i Lettland - jag har sett den till skillnad från andra - och i Aftonbladet säger en polisman att Hollender är "ett kräk" och att det var "dåligt" gjort av honom.

Ja, just det. Det var själva

poängen. Precis som Eminem vill Pål Hollender visa världens och sin egen ruttenhet. Och höras.

Det etablerade samhället lyssnar inte på hiphop, inte ens på Eminem, de har inte märkt att the times they are a-changing. Stockholmspolisens ravekommissionen - som ska ha koll på "ungdomskulturen" och antagligen "verkligheten" också - har med fascistisk framfart och ficklampor i ögonen snarast fått ungdomar att b ö r j a knarka bara för att säga "fuck the police!"

Ravekommissionen har blivit en kulturpolis. Den slår till mot klubbar eller konserter med "svart" musik, som hiphop eller reggae, som till största del har invandrarpublik. Det är helt sjukt. Polisen verkar tro att om man lyssnar på hiphop så vill man döda tjejer och röka heroin när det bara är en uttrycksform bland andra. Ravekommissionens blinda självgodhet påminner om när polisen jävlades med kurder i Palmeutredningen.

Dess felingripanden är legendariska, Brottsförebyggande rådet, Brå, har kritiserat den och bland klubbungdomar kallas den rövkommissionen och hatas som eld hatar vatten. Ordet på gatan är att polisen har rasistiska fördomar och inte vågar riskera att haffa någon kändisunge på övremedelklasshak runt Stureplan. Det är möjligtvis inte sant, men rejvkommissionen har blivit en symbol för klasshat och polisen en del av förtrycket.

Med Eminem kommer kanske förändringen. I USA lyssnar nu även den vita medelklassen på sanningar som de svarta hiphopparna i USA berättat i 20 år. Skit växer underifrån och skiten har träffat medelklassfläkten. Skilsmässor, tv-spel, videovåld, tv, missbruk, folkhemsförfall, vad vet jag - jag vet verkligen inte - har försatt oss i en ny, oskön värld: Eminems värld, en värld där allt flera bryr sig allt mindre om dem som, nästan på allvar, skämtar om att sälja sina organ för att ha råd med bensin.

Det är då revolutioner brukar börja, men numer finns ju tv i stället. På svensk tv tvingas statsminister Göran Persson sitta i pratshower och barnprogram eftersom Kristian Luuks caffe latte-publik är ointresserad av att lyssna på något så obehagligt som verkligheten.

Men Persson vet att tittarna kan falla för en politikers charm och han anser det tydligen värt viss förnedring för att få fortsatt chans att göra sitt bästa för Sverige. Det kan behövas för även i Sverige dödas 16-åringar på skolgårdar, fast det beror inte på att de lyssnar på Eminem.

Men lås in era döttrar och stäng öronen, i morgon spelar Eminem på Globen. Och titta inte i hans ögon. De ler aldrig - och ändå har humor blivit hans sätt att överleva. Som det där med att han ville döda sin fru. Kul, va?