Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter / Kolumnister

Jag kan förutse era nästa drag

Jag skiter i om de svälter, det är hemskt att de gör det. Jag vill inte förklara mig, hatar att vara missförstådd. Tycker att jag duger, är livrädd för att avslöjas.

Precis som du.

Det är 15 grader kallt och alla ser ut som snögubbar, vi går stelt som om vi har gamla höftleder, allihopa, med gråa dammstrutar från våra munnar och blicken rakt ner i backen, koncentrerat för att inget kallt ska vina in i kragvecket precis där halsduken inte täcker. Det är varken bra eller dåligt, det är bara i slutet av februari i början av mars och tydligen ska det vara varmare i dag, har inte känt efter än men låt oss tala om vädret, det är sex minusgrader men på väg mot det blåa varma, kanske är det vår i morgon, då sveper vi en ciabatta au lait med pesto och talar snabbt artigt om såna betydelselösa ting som får oss att verka normala, rent av trygga.

 

Solen skiner, det är ännu kallt, alla är ängsliga, alla är 30 nu och tonårsångesten borde vara över men de vet att de när som helst blir upptäckta och genomskådade och någon av er, antagligen du med den svarta kappan från Helmut Lang men det kan också vara din lite lagom nedklädda pojkvän, säger "men visst är det hemskt att de slänger spädbarn i soptunnor i Kina?" och jag säger "jag vet inte, jag har ingen åsikt om det" och du säger "VA?" och jag säger "nä, jag vet inget om det där" och du säger "VA? Men det är väl HEMSKT att de slänger BARN i SOPTUNNOR?" och jag säger "jag har ingen åsikt om det, jag kan ingenting om Kina" och ingenting kan vara mer provocerande än att inte ha en åsikt när det är 2001 och då säger du, eller nån av dina vänner, "men det är ju synd om korna" och jag säger "jag har ingen åsikt om korna heller" och då slutar du för du märker att jag är inte en modern pingstvän med ett färdigt paket enkla lösningar och ingen fin vegetarian som du.

 

Skulle gärna vara dum, sakna självinsikt, sakna fåfänga, slippa förstå tillräckligt väl för att parera, slippa le och säga någonting kvickt som är tillräckligt. Är bättre än dig, kan förutse era nästa drag, era liv imponerar inte på mig, uppfattar dem som torftiga, småaktiga, jag vet vad ni tycker, hur ni ser på mig och ingenting förvånar mig, inte ens att ni beställer champagne i lite för dyra flaskor. Sluta ring mig, lämna mig ifred, jag tänker inte ens förklara vad jag menar.

Vill inte vara professionell, vill gärna våga men vågar jag är misslyckandet svårt, måste vara lyckad, måste vara vuxen, måste spela ordentlig, måste vara omtyckt, måste bevisa att jag duger, måste gå rakt, måste våga titta, måste låtsas som att jag inte tänker på vad du tycker om mig men om du tycker om mig är det fel på dig. Hur kan du tycka om mig, jag är en liten lort och det borde du se även om jag inte tycker att du har speciellt mycket att komma med du heller.

Jag är en av de där som känner efter för mycket, som har svårt att bara leva, svårt att bara ta del av det som kommer, måste fundera analysera dickedera konstruera frustrera över saker som bara borde få åka nerför pulkabacken med ett glatt barndomsskrik innan man slår hakan i skaren och börjar gråta, utan att det egentligen gjorde speciellt ont, det var bara trösten och möjligtvis den varma chokladen vi var ute efter eller hur?

Samtidigt, förstås, fattar jag allt, jag fattar hur jag framstår när du ser mig, hela tiden vid varje utandning, kallt eller varmt och det är bedrägeri, inget annat, men sånt ägnar sig alla åt utom de icke-

fåfänga.

De ickefåfänga är de som inte behöver vara det, som aldrig behövt vara det, de är varmvattensuppväxta välvaggade vackra människor från cykeltunnor, gångbanor, fritis, Oboy och stereoapparater från Luxor men de flesta är fåfänga, de ser bara inte fåfänga ut när de i något dyrt grönt beställer in något glamoröst gult. Alltid finns det något att skämmas över, alltid är vi värdelösa egentligen.

Nejsan. Egentligen handlar det om att våga släppa fram ljuset inom sig för alla är lika fula och lika vackra och jag vet att ni har det, ni har ljuset, jag t y c k e r om er, ni är bra även på riktigt, jag lovar, och kanske - just nu när det är så här kallt - är det okej att bara tala om vädret. Risken att skada sig är så stor att man kanske aldrig kan vinna en tremil igen, kanske inte ens delta, om man förfryser sig.

Kolumnister

Visa fler

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet