Kristna slår folk i huvudet med Gud

KOLUMNISTER

Jag gick i söndagsskola från jag var fyra år tills jag var 13, lärde mig om Gud och Jesus och Den Helige Ande, kan fortfarande rabbla Jakobs tolv söner. Bibeln jag fick vid konfirmationen läste jag från pärm till pärm, den medföljande Andaktsboken gick av bara farten.

Kristendomens vackra, humanistiska kärleksbudskap var kristallklart: Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord, alla människor borde få samma bemötande, tillgångar och rättigheter.

Därför blir jag så oerhört beklämd när vissa kristna människor visar sig vara de mest intoleranta, fördömande och hycklande. De klär ut sig till Rödluvan trots att de egentligen är Vargen. De använder Gud som en påk att slå folk i huvudet med, smetar in sig i kristendom och tror att de kan bete sig hur fan som helst. Genom att hävda sin egen överlägsenhet gör de våld på allt vad det kristna budskapet innebär.

Den senaste tiden har jag ramlat över exempel på exempel. Efter ungefär 300 intervjuer över hela Europa har jag insett att de kristna dagstidningarnas reportrar är de enda som är rejält otrevliga. Naturligtvis finns det undantag, men de överlägsna, provocerade och elaka jag mött har faktiskt alla varit kristna.

Och ta kristdemokraterna.

Alf Svensson är den enda partiledare som inte vill kalla sig feminist. Naturligtvis är det alldeles logiskt. Det parti han representerar strävar inte efter jämställdhet mellan kvinnor och män. Ta vårdnadsbidraget (det vill säga vård av frisk man i hemmet), abortmotståndet, oviljan att släppa fram kvinnorna i partiet, listan kan göras lång.

Dessutom arbetar man aktivt för att motarbeta de homosexuellas rättigheter. För mig är det helt obegripligt. Hur kan man kalla sig kristen och verka för att förtryck och orättvis behandling av en viss grupp människor ska fortgå?

Hörni, alla kloka kd-are, säg ifrån högre!

Den växande, kristna faderskapsrörelsen i USA är ett annat exempel: männen bör få mer makt över familjerna, anser man. Samhällets förfall och den ökade kriminaliteten beror på männens förlorade positioner.

Jag tycker att män ska ha samma rätt som kvinnor att bestämma över barnen - om de tar lika stor del av ansvaret för dem. Så brukar nu inte vara fallet. Mitt intryck av faderskapsrörelsen är att männen vill tvinga tillbaka kvinnorna till beroende, underkastelse och maktlöshet - i kyrkans namn.

(Dessutom har de fel i grunden. Det har nämligen visat sig att den amerikanska kriminaliteten hänger ihop med rätten till fri abort. De stater som tillät abort först, i början av 70-talet, såg kriminaliteten sjunka under 90-talet. Nu märks nedgången, i takt med aborträtten, i stat efter stat.)

Fler exempel: delar av svenska kyrkan vill förbjuda Harry Potter. Man vill inskränka yttrandefriheten för barn därför att Harry kan trolla! Herre min Jesus, jag blir alldeles matt.

Å andra sidan hyllar andra delar av kyrkan böckerna om Harry. Så kluven är inställningen till hur Gud ska brukas; ska Han användas som basebollträ eller rättesnöre? För så är det naturligtvis: alla kristna är inte religiösa maktmissbrukare, många lever som de lär.

Det vi måste göra är förstås att ställa oss upp mot hycklarna och säga stopp. Det allra bästa är om vi orkar göra det på samma sätt som min vän Mark Levengood.

Mark en av Sveriges i särklass bästa föredragshållare, jag har hört honom ett 30-tal gånger över hela landet, han är helt otrolig.

För en tid sedan skulle han prata inför en frikyrkoförsamling i Örebro, men några av hycklarna protesterade. De ville inte lyssna på Mark för att han lever tillsammans med Jonas. De ansåg sig bättre, förmer, ha rätt att döma och fördöma.

Mark åkte dit ändå, log sitt vänliga leende, delade med sig av sin humor, klokhet och värme - och alla älskade honom, naturligtvis.

Jag vågar påstå att han var närmare Jesus just då än alla hycklare i Örebro.