Korkat pittoresk gräns passerad

KOLUMNISTER

Jag har skrivit kolumner varannan fredag i denna tidning i drygt två år nu. Den som hade exakt detta spaltutrymme före mig var Göran Skytte, en medelålders man som numera skriver på Svenska Dagbladets ledarsida – den svenska intoleransens högborg. Jag läser sidan varje dag, för jag tycker det är vackert att åsikter får framföras fritt och öppet i ett samhälle, hur osannolikt inskränkta dessa åsikter än må vara.

Fast i går passerades gränsen för det korkat pittoreska, till och med för Svenska Dagbladet. Min föregångare Skytte levererade ett generalangrepp på något han kallade ”vulgofeminismen”, alltså den nya generation fittstimsbrudar som vägrar vara söta och hålla käften. Jag var inte på något sätt personligen utpekad eller attackerad, jag blev bara så oändligt trött.

Skytte tyckte att den nya generationens feminister använde pöbelns språk. Faktum är att han jämställde kvinnliga kolumnister med skinnhuvuden, tyckte båda var lika hänsynslösa och våldsamma. Det var fel att skinnskallarna hamnade i fängelset och feministerna i tv-sofforna. Underförstått borde båda buras in. Man bör alltså fängsla dem som har avvikande åsikter och inte uppför sig exakt som vita medelålders män önskar. Vad kallas sådant? Censur? Diktatur? Fascism?

Varför är då de unga kvinnorna så arga? Vad är det som gör oss alla så upprörda?

Ett svar fick jag när jag bar ut returpapperet häromdagen. En gammal kvällstidning ramlade upp på mittuppslaget, där fanns intervjuer med de tio finalisterna till Fröken Sverige-tävlingen för några veckor sedan. Alla hade fått samma fråga, nämligen varför så få Fröken Sverige-kandidater ville kalla sig feminister. Therése Selander från Östersund svarade så här:

– Ordet feminist har kommit att betyda att man vill utrota alla killar från jordens yta. Och det vill inte jag.

Therése Selander jobbar som utlandsoperatör på Telia. Så bra att man fick veta det. Nu begriper jag varför jag alltid får fel telefonnummer när jag ringer internationella nummerbyrån.

Hon som vann, Malin Olsson från Falun, hade de feministiska perspektiven klara för sig.

– Visst vill man ha jämlikhet, men man vill ju inte gå så långt att man slutar raka benen.

Av detta kan man bara dra en slutsats: vi har en jävligt luden Fröken Sverige.

Anna Hjelm från Västervik hade åtminstone sjukdomsinsikt.

– Jag är inte feminist. Jag accepterar att det är som det är. Män tjänar mer och det har de alltid gjort, men det är inget jag orkar bry mig om.

Låt oss alla tacka vår lyckliga stjärna att tidigare generationers kvinnor haft större ambitioner än Anna Hjelm, annars hade det varit synd om oss.

Katrin Martén från Luleå är möjligen bara grundlurad. Så här svarar hon på frågan varför hon inte är feminist:

– Jag kan inte ens säga vad det är. Kanske är det att man tycker det är ojämlikt i samhället och det tycker inte jag.

Jag blir så oändligt uppgiven.

Låt oss göra en sak klar, en gång för alla:

Huruvida samhället är ojämställt eller ej är ingenting att uttrycka små åsikter om. Det ÄR ojämställt, så gräsligt ojämställt och orättvist att det är hemskt. Det är ingenting jag sitter och tycker eller hittar på, det är ett mätbart, konstaterat faktum. Flickor och kvinnor behandlas fortfarande som andra klassens varelser i alla samhällen på jorden, vi har varken samma rättigheter, möjligheter eller villkor som människor födda till män.

I stället för att göra något åt detta försöker etablissemanget etablera ”förebilder” som Fröken Sverige-kandidaterna för oss andra.

Gode Gud, säger jag bara. Är det konstigt att vi är kräkfärdiga?

Så här är det: Alla kvinnor som INTE är feminister är antingen okunniga, ointresserade eller dumma i huvudet. Det finns faktiskt inga andra förklaringar.

De kvinnor som har fått detta klart för sig jämförs alltså av Göran Skytte med våldsamma, kriminella rasister.

Suck. Vi har en lång väg att gå, brudar.