Jag skulle vilja gå naken i regnet – men vågar inte

KOLUMNISTER

Sommar. Seglare på fjärden, solglitter, på land dofter av små tallar och varm mossa, okända fåglars konsert. I viken ligger min lilla båt, vattenskvalp.

Med årens gång blir det allt viktigare att ta vara på de enkla upplevelserna.

Än en gång sommar och jag vet inte hur många som återstår.

Despoten Milosevic har förts till Haag-domstolen, en seger för internationell rättvisa. Serberna får ett antal miljarder dollar sedan de sålt honom.

Det började med "en enkel torterare", sa förre Haag-åklagaren Eric Östberg, och nu gäller det toppfigurerna.

Två distansminuter i norr har jag Oskar Fredriksborgs fästning och den smala passage som heter Oxdjupet. Där försökte svenska militärer en gång i tiden vräka ner sten för att hindra fienden, ryssarna. Nu glider stora färjor, kryssningsfartyg och lastfartyg genom sundet.

Jag gjorde min första värnplikt på kustartilleriet där borta. Det var under Koreakriget och en dag gick ryktet att tredje världskriget brutit ut, ryssarna hade anfallit från Bulgarien.

Det var ju fel men det dygnet tänkte jag mig i samma roll som soldaterna under finska kriget, det krig som låg oss närmast, och kanske skulle jag i så fall bara ha blivit 20 år.

Det är en slump att vi uppnår nya somrar. När jag föddes sa läkaren att min tvillingsyster klarar sig nog men att pojken hade små chanser.

Så det är nätt och jämt att jag finns men jag har aldrig tyckt att detta är något konstigt. Många människor har tillkommit av en tillfällighet, hela mänskligheten existerar av en slump.

Nu ställer amerikanerna upp med dollar åt Serbien och presidenten jublar över domen mot Milosevic. Men USA vägrar stödja en ny internationell brottmålsdomstol därför att ingen amerikansk medborgare någonsin ska få ställas inför en sådan.

Så här beskriver New Statesmans USA-korrespondent den amerikanska attityden på tal om kritik mot dödsstraff:

"USA har inte alls blivit chockat av reaktionen i större delen av världen. Amerikaner bryr sig inte ett skvatt om vad resten av världen tycker och tror verkligen inte att de har något att lära av andra länder. Om andra länder inte vill följa USA så är det illa för dem, eftersom amerikanerna är det godas kraft. De är amerikaner och de är nummer ett. De kan avrätta folk om de ger sig fan på det och inga jävla européer, som vi räddade i två krig, ska vara fräcka nog att säga något annat åt dem."

I varje fall tycks det vara den sortens amerikaner som betalade Bushs valkampanj och det har vi att rätta oss efter.

Sommar. Nu, mot slutet av eftermiddagen faller ett ljumt regn, fuktiga dofter och ett stilla brus tränger in genom mitt öppna fönster. Jag skulle vilja gå ut naken i regnet men det vågar jag inte.

Det går bra för Sverige sägs det. Nyligen hörde jag, för att ta ett exempel, en radiointervju med en fiskodlare i Bohuslän, som sa:

- Sverige är världsledande på rödingsidan.

Jag har träffat bohuslänningar, även fiskare, men inte brukade de tala på det viset.

Det finns de som uttrycker sig ännu värre. Jag hittar bland osorterade anteckningar något jag krafsade ner under ett radioprogram i vintras.

En professor talade om ett nytt digitalt kunskapskoncept, som innebar humankapitalets förädling. Det gäller att få turbo på humankapitalet, multiplicera kompetensvolymen och genom IT skaffa sig en finansiell nyckel för att uppgradera sig och bygga upp ett kompetenskonto.

Jag vill uttrycka mig enklare och kanske har jag inte heller så märkvärdiga åsikter. Men jag skriver på en dator och försöker få turbo på humankapitalet.

När jag fruktar att bli snusförnuftig tröstar jag mig med vad en amerikansk filosof sa:

- Det finns ingen garanti för att sanningen är intressant.

Nu håller min praktfulla pion på att slå ut. Mot aftonen, när dagen svalknar, går jag ut och vattnar mina blommor, som i en vingård i Bibeln.