Åsiktsfascisterna finns i alla falanger

KOLUMNISTER

Tänk att det ska vara så svårt att låta folk tycka vad de vill. Åsiktsfascisterna finns överallt, i alla falanger: från kristna, som jag skrev om sist, till muslimer och ickemuslimer, feminister och antifeminister.

På midsommarafton, till exempel, slog åsiktsfascisterna till i Turkiet. Den turkiska författningsdomstolen beslöt att förbjuda landets största oppositionsparti, det islamistiska Anständighetspartiet.

- Det är mig de har förbjudit, sa Kemal, som jobbar på hotell strax nedanför Blå moskén i Istanbul.

- Jag röstade på dem och nu är jag nedlagd. De styrande är rädda för fundamentalismen, men de förstår inte att deras agerande faktiskt kan framkalla det de fruktar mest.

Naturligtvis har Kemal rätt. Tolerans är den enda vägen att gå: att låta andra ha vilka åsikter de vill och uttrycka dem fritt.

Så, nu var det sagt. Och varje gång jag skriver något liknande får jag en jätteskopa åsiktsfascism över mig: "Jamen själv då, du vill ju själv att alla ska tycka som du, du är ju inte ett dugg bättre."

Låt mig förklara en sak: jag vill naturligtvis att alla i hela världen ska tycka som jag, eftersom jag är fullt förvissad om att det jag själv tycker är bäst (jävligt konstigt vore det ju annars, eller hur?).

Jag har dock begripit så pass att detta självklara faktum gäller alla andra också, vilket innebär att jag i konsekvensens namn låter alla andra tycka precis vad de vill - SÅ LÄNGE DE INTE SKADAR ELLER FÖRTRYCKER NÅGON ANNAN.

Här har vi kärnpunkten, go"vänner. Ingen ska behöva acceptera förtryck, våld eller maktmissbruk. Det är min förbannade skyldighet som människa att kämpa emot sådant.

Din också, för den delen, och alla andras. Därför blir jag arg när människor använder Gud som basebollträ för att slå in skallen på sina medmänniskor, till exempel.

Jag blir bestört och besviken när Turkiet, ett land och ett folk som jag gillar, tar ett sådant jättekliv tillbaka som det innebär att förbjuda ett demokratiskt valt parti. Jag är däremot inte alls emot religiösa yttringar, oavsett vilken Gud man tillber.

Jag tror att vi i Sverige är ute på helt fel väg om vi börjar förbjuda olika former av religiösa symboler, vare sig de är kristna, muslimska eller något annat. Vill kvinnor i Sverige bära sjal på huvudet ska de naturligtvis få göra det (såvida de inte hindras av praktiska skäl, till exempel på jobbet).

I Turkiet är det förbjudet för kvinnor att bära sjal i många offentliga lokaler, i parlamentet till exempel. För två år sedan gick den nyvalda ledamoten Merve Kavakci in i parlamentsbyggnaden med sjalen på. Följden blev att hon fråntogs sin demokratiskt valda parlamentsplats och sitt turkiska medborgarskap. Hon landsförvisades och lever i dag i exil i USA.

- Varför tar det sån tid för Turkiet att komma med i EU? undrade Mustafa, en resebyråtjänsteman som skjutsade mig genom södra Izmir förra veckan i sin livsfarliga gamla Tufas.

Vid Helsingforstoppmötet i december 1999 godkändes ju Turkiet som kandidatland till EU. Samtidigt ställde EU en rad villkor: att Turkiet måste garantera mänskliga rättigheter, ett fungerande rättssystem och respekt för etniska och andra minoriteter, till att börja med.

Sedan dess har inte mycket hänt, men det hindrade inte Mustafa från att vara irriterad.

- Vi är väl redo, tycker du inte det?

Jag höll i mig allt jag förmådde och tänkte i mitt stilla sinne att trafiken runt omkring oss var motargument ett. (I Turkiet gäller högertrafik, åtminstone i teorin. Rödljus och stoppskyltar ses på sin höjd som rekommendationer.)

Jag drog förföljelsen av kurderna, förbjudandet av islamisterna, tortyren, dödsstraffet och det andra, men Mustafa fnös.

- Vi förtrycker inte kurder, vi jagar terrorister!

Jag förklarade för Mustafa att han pratade skit. Det han och Turkiet måste lära sig för att komma med i EU stavas "tolerans".

Det gäller för övrigt alla oss andra också.