Falskhet bakom talet om globalisering bör avslöjas

KOLUMNISTER

Göteborg har blivit en världskänd stad. Men bråk förekommer i alla städer med liknande möten och i Genua var det ännu värre.

En av polisen oberoende kommission borde granska polisens agerande i alla EU-länder. Vad har svensk polis lärt sig?

Internationella huliganer och lokala slagskämpar är upphovet till alltsammans. Men såvitt jag kunnat se har företrädare för fredliga demonstranter en benägenhet att främst kritisera polisen.

Kanske är det oundvikligt att när det verkligen smäller till på gatan uppstår endast två läger: för eller emot polisen. Nyanser, distinktioner mellan den brokiga mängden fredliga demonstranter med hederliga värderingar och rena bråkmakare utan särskilda åsikter blir för krångliga. Men den åtskillnaden måste i demokratins namn göras.

Det nya är att internationella organisationer utsätts för globala protester: Världsbanken, Internationella valutafonden, G8, EU:s toppmöten ?

Det finns de som menar att det är ”folket” som protesterar mot makten.

Hmm. Många som också tillhör ”folket” säger helt enkelt:

– Bura in de jävla idioterna!

Opinionsundersökningar visar att rättsväsen och polis i Sverige har stort förtroende men att Attac, den kanske mest kända av proteströrelserna, har föga stöd.

En orsak är kanske att det är så svårt att veta vad de står för. Jag har undrat om Attac har några sammanhängande idéer men gett upp.

Det är väsentligt att falskheten bakom det nyliberala talet om globalisering avslöjas.

VÄSTVÄRLDENS REGERINGAR

och direktörer stöder diktaturer när det passar deras intressen. Retoriken bakom krav på frihandel är hyckleri eftersom rika länder ofta skyddar egna industrier och hindrar fattiga länder från att exportera. EU:s subventioner till sina egna bönder är mångdubbelt större än bidragen till fattiga länder.

En FN-klausul om polisvåld lyder: ”Myndighetspersoner får använda våld endast när det är absolut nödvändigt och i den utsträckning som krävs för att utföra sina uppgifter.”

Det som hände i Göteborg kommenteras internationellt från den utgångspunkten så här: a) för få poliser, b) de som fanns var orutinerade för uppgifterna och det var särskilt fel att de sköt skarpt när de blev nervösa.

I Frankrike förekommer upplopp var tionde dag. En särskild styrka för ändamålet, från början bildad för att bekämpa kommunister, består nu av över 15 000 poliser. De är tuffa och folk tycks vara vana vid sådana bråk.

I Tyskland ägnar sig den ordinarie polisen åt den här sortens uppgifter, vältränad sedan 60- och 70-talets våldsamma strider för att, som det hette, skydda författningen.

Spanien har en stenhård tradition från fascisttiden, men antiterroriststyrkorna är nu främst inriktad emot baskiska terrorister och de har mycket att stå i.

Från Holland rapporterades från klimatöverläggningar i fjol att en marsch med 5 000 deltagare gick efter sambamusik och att polishästarna höll takten med musiken. Men om huliganer ställt till något skulle polisfordon i beredskap snabbt ha dykt upp.

I GENUA

var poliserna enligt uppgift fler än demonstranterna och de gav sig tydligen på alla under 30 som var ute, bråkmakare och fredliga utan urskillning. Poliser var de råaste slagskämparna.

Det sägs att de trodde att alla demonstranter var ”anarkister”. En engelsk journalist skriver att tolv poliser som han talade med inte hade hört talas om ”globalisering” och inte visste vad den brittiske premiärministern heter.

Tony Blair, utpräglad retoriker, har för övrigt karakteriserat demonstranterna som ”en resande anarkistcirkus”. Brittisk polis har träning från Nordirland.

Jag håller med dem som krävt att en oberoende kommission bör granska polisens agerande. Det är inte rimligt att som svenska regeringen gjort genast avfärda frågorna om polisen gjorde något fel.

De gjorde kanske så gott de kunde, men det är en annan sak.