Hon sa att jag var lik Jack Nicholson

KOLUMNISTER

Jag drömde om Marie-Louise Ekman i natt. Jag drömde att jag var med när hon öppnade sin nya utställning på Kulturhuset i Stockholm. Hon log när hon fick se att jag var på plats, och så gick hon fram till mig, la handen på min axel och sa:

"Rolf, du ser strålande ut. Du har aldrig varit så lik Jack Nicholson som du är nu."

Sen vaknade jag.

Ja, det var allt.

Ni anar att jag tycker att Marie-Louise Ekman är speciell, och det är hon ju. Speciell och vacker. Utan tvivel den vackraste människa som någonsin varit elev på Anders Beckmans skola och blivit professor vid Konsthögskolan. Breathtaking, som vi säger i Karlstad.

Speciell, vacker - och modig. Vi är några som minns hennes första film, Hallo Baby från 1976, och hur hon där vågade sig in på tabubelagda områden av mänskligt liv. Jag minns också att hon inledde ett sommarprogram i radion med orden: Hej, det är pissråttan som talar. Hon hade fått löpa gatlopp i pressen efter filmen och inhöstat anonyma brev och hotelser. Men hon föll naturligtvis inte undan för pöbelfasonerna.

Speciell, vacker, modig - och ständigt aktiv. Ställer hon inte ut nya glasskulpturer på Kulturhuset så ser hon till att vi får en staty av Margaretha Krook utanför Dramaten i Stockholm eller så gör hon en ny långfilm med sin man Gösta Ekman, som för resten också är ett geni.

Marie-Louise Ekman gör saker hela tiden. Hon har mycket att bestyra, hon hinner inte bli trött och medelålders och luta sig tillbaka.

Humor har hon också - i rikt mått. De som inte redan vet kan väl se filmen om pappan som kommer hem och är trött igen. Hennes humor är kärleksfull och varm och försonande.

Om jag vore kulturminister - nej, Persson har ännu inte låtit höra av sig - så skulle jag skriva ett brev till Marie-Louise Ekman av ungefär följande lydelse:

"Med anledning av inkomna uppgifter från departementets statistikavdelning, av vilka det framgår Eder produktion under de senaste tjugofem åren märkbart överskridit normalvärdet för konstnärer och andra, så kallade kulturarbetare, har vi tillåtit oss att hos statsministern, hans excellens Göran Persson hemställa att Ni måtte utses till mottagare av stora Quintana Roo-stipendiet, vilket består av resa och sex månaders fritt uppehälle för två personer på fina hotellet vid karibiska stranden med blånande havet och gula sanden, innefattande ävensom dagligt nyttjande av vilstolar och konsumtion efter behag av kall apelsinjuice. Det ska noteras att hemställan är pro forma - kulturdepartementet får alltid sin vilja igenom. Med utmärkt högaktning."

Stort, ja men Marie-Louise Ekman är värd en belöning av detta slag och format.

Jack Nicholson " Kanske ligger det något i det, trots allt.