Dags att inse vad det är som gäller i världen

KOLUMNISTER

Vid krigsslutet krävde USA med president Roosevelt i spetsen att korrekta rättsprinciper skulle tillämpas när de nazistiska förbrytarna dömdes i Nürnberg. Det skedde mot Stalins vilja.

Rättegången mot Milosevic i Haag är mönstergill och den misstänkte kan

teoretiskt frikännas.

Nu, efter den 11 september, kränks rättsprinciperna.

Den yttersta orsaken är USA:s militärmakt men det är meningslöst att vare sig älska eller hata USA i detta sammanhang. Detta är den nya världsordningen och den måste vi nu leva med.

Fångar som förs till USA:s militärbas på Kuba påstås inte ens vara krigsfångar utan något annat som inte finns i Genèvekonventionen eller övrig internationell rätt. Militärbasen är en unik tillgång för där behöver normala rättsregler inte tillämpas.

Avgörandet ligger i militärdomstolar som är både polis,

åklagare och domare. En fånge har likväl undantagits, eftersom han är amerikansk medborgare.

FN och EU har gått med på vad en fransk bedömare kallar "order" från USA.

Många har på sistone beskrivit USA:s förkrossande militära överlägsenhet. Av världens tio starkaste militärmakter satsar USA mer än de nio som kommer efter, däribland Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Som om inte detta vore nog ökar USA nu med ny upprustning militärutgifterna i storleksordning med andra länders totala militära kostnader.

Medel för att minska fattigdom och orättfärdighet i världen är småsmulor jämfört med detta.

Militär styrka ger alltid politiskt inflytande, även om den inte alltid måste kränka rättsstatens principer.

I Afghanistan behövde USA ingen hjälp, fast det såg bättre ut att fler deltog. Amerikanerna struntade dessutom i Nato, som liksom FN utnyttjas bara vid behov.

Många är de internationella avtal som USA inte vill godta, till exempel ett som gäller en internationell brottmålsdomstol i Rom. USA vägrar med motiveringen att ingen amerikan får dömas av andra.

Konsekvenserna av den nya ordningen väntas bli förödande för bekämpningen av terrorismen. Bilderna av hur fångarna behandlas utsår hat och krav på hämnd, arabers och muslimers känslor av förödmjukelse kommer att leva kvar i generationer.

Kampen mot terrorismen har inte lett till stöd för rättsstaten. Alla kan nu åberopa USA:s metoder.

Ryssland har fått fritt fram i Tjetjenien där motståndarna kallas terrorister. Naturligtvis fick Israels regering omedelbart stöd i sin tes att palestinierna är terrorister.

USA behöver inte lyssna till andra, nationen lever i en orgie av patriotism. Till och med historieskrivningen för den stora allmänheten levereras nu från Hollywood.

Myterna är enkla: USA står för det goda mot det onda, kritikerna är bara USA-hatare utan andra skäl för sina åsikter än att de är avundsjuka mot amerikaner.

Israel ockuperar med total militär överlägsenhet palestinskt territorium med till synes obegränsat militärt stöd från USA. De ockuperade, förtryckta, förödmjukade får skulden, unikt i ockupationshistorien.

I amerikanska medier existerar inte ens någon ockupation, bara palestinska terrorister. Hemlösa palestinska familjer vars hus och odlingar förstörts finns praktiskt taget inte i massdistribuerad amerikansk nyhetsförmedling.

Palestinska ungdomar har ingen framtid och många menar att de lika gärna kan dö som martyrer. Arafat görs maktlös samtidigt som han får skulden för alla palestinska dåd. Logik brukar inte höra till realpolitiken.

17 av EU:s projekt för palestinierna har förstörts av israelisk militär.

Äntligen börjar EU:s regeringar knysta något mot USA. Både Frankrikes utrikesminister och EU:s har antytt att USA:s utrikespolitik förefaller ointelligent.

Jag har inget intresse av att moralisera över USA:s politik. Däremot måste vi inse vilka fakta som gäller i den nya världsordningen och vilken realpolitik som därav följer.

Dock menar jag att svenska regeringen åtminstone bör stå fast vid rättsprinciperna i vår grundlag.

Gunnar Fredriksson