Terrorister finns bara i betraktarnas ögon

KOLUMNISTER

Det luktar fortfarande brandrök i gropen som förut var World Trade Center på Manhattan i New York. Visserligen släcktes den sista branden den 20 december i fjol, drygt tre månader efter flygplanskrascherna in i tvillingtornen, men när vinden rör runt i dammet på botten landar fortfarande andetag av smält stål och bränd betong på trottoaren.

Det känns lite konstigt, ser inte mycket ut för världen. Påminner om bilder från Sergels torg i slutet av 50-talet: byggarbetsplats med schaktmaskiner, gubbar i gula hjälmar och blåställ, bråte och makadam.

På järnstaketen runt den 16 tunnland stora gropen finns tusentals flaggor, foton och minnesdikter uppsatta. Vittnesbörd över föräldrar som sörjer sina barn, dikter från kvinnor till döda män, tafatta teckningar från småbarn till pappor i himlen.

Det är obehagligt rörande, en vädjan både till vårt högsta och vårt lägsta. En dubbel känsla av ödmjukhet inför människans förmåga till kärlek, hennes önskan att ta hand om och minnas sorgen och utsattheten - och samtidigt obehag inför det skamlöst privata, så hänsynslöst, teatraliskt exponerat.

Att männen bakom all denna död ska definieras som terrorister är hela västvärlden ense om. Man har slagit fast deras motiv, förklarat deras inställning: de drevs av fanatism, fullständigt övertygade om att de gjorde rätt i sitt mördande. Ty USA är den stora Satan som bör utplånas från jordens yta, för sådan är Guds vilja.

På detta tänker jag när jag stirrar ner i gropen och minns texten i tidningen i min väska. Där ligger det nyss inköpta minnesmagasinet över dåden: "9/11, One Year Later, A Nation Remembers".

Tidningen talar genomgående om amerikanerna som Änglar. Om Döden som föll från den blå himlen. Om Modet, Beslutsamheten och Fastheten hos de överlevande. Och i ledaren skriver redaktörerna följande:

Den 11 september 2001 förändrades livet för evigt i hela Amerika och i varje hörn på jorden. Förändringen skulle snart komma till grottorna i Afghanistan, till de dunkla gömställen där fanatikerna, som spred massdöd och förödelse i New York, Virginia och Pennsylvania, gömde sig.

Bin Ladin, al-Qaida och talibanfanatikerna beseglade sitt eget öde samma dag, en vanärans dag som markerade början till slutet för deras sataniska styrkor.

Det är, med andra ord, inte bara USA:s inställning som en spegling av terroristernas, till och med deras vokabulär är densamma:

De Andra är Satan, därför ska de dö. Liksom hos terroristerna finns inte skuggan av ett tvivel att de gör rätt. Människor ska dö, för de förtjänar det.

2 823 människor dog i tvillingtornen på Manhattan. 40 dödades i flygkraschen i Pennsylvania. 125 personer omkom i försvarshögkvarteret Pentagon, förutom de 58 passagerare och sex besättningsmän som satt i det kapade American Airlines flight 77.

Totalt dog alltså 3 052 amerikaner i terroristattackerna den 11 september.

Hur många människor som dött till följd av bombningarna i Afghanistan är svårare att veta, men Afghanistankännaren Peter Hjukström citerar den amerikanske professorn Marc Herold, som gjort bedömningen att drygt 3 500 civila afghaner fallit offer i bombkriget. Dessutom kan uppemot 10 000 talibanska krigsfångar ha mördats i norra Afghanistan. Historier som börjar läcka ut hävdar sig förfasningsmässigt väl med raserade torn.

En soldat från Norra alliansen har vittnat om hur han varit med och tvingat in talibanska krigsfångar i tolv stora transportcontainrar, som sardiner i burkar. Åtta dagar senare öppnade vittnet en av stål-lådorna. Av drygt 300 soldater levde två. De övriga befann sig i olika stadier av förruttnelse.

- De här dåden skedde inte i skymundan, säger Peter Hjukström. Det fanns amerikansk, militär personal i området. Och de militärt ansvariga sitter idag i den provisoriska regeringen i Kabul.

Ju mer jag tänker på detta, desto mörkare blir gropen framför mig.

Definitionen av ordet "terrorist" känns alltmer diffus.

Finns faktiskt enbart i betraktarens öga.

Liza Marklund