Ett katolskt helgon - i vår svenska valrörelse

KOLUMNISTER

Efter vad jag hört har centerledaren Maud Olofsson sagt att den svensk hon beundrar mest är den heliga Birgitta.

Nu förbereds ett jubileum: nästa år är det 700 år sedan Birgitta föddes.

Aldrig trodde jag att vårt katolska helgon skulle dyka upp i en svensk valrörelse men medeltiden är ju på modet.

Birgitta var en person med sällsynt stor ärelystnad, vilket möjligen kan tilltala en partiledare. Hon hade dessutom en ovanlig fantasi som tog sig uttryck i religiös extas.

Hon tillhörde Sveriges rikaste ätter och hennes far var lagman över en stor del av nuvarande Uppland. När kungen behövde pengar lånade han av Birgittas far. Hon ärvde en fjärdedel av jordagodsen och var en av Sveriges rikaste kvinnor någonsin.

Tidigt fick hon för sig att hon var särskilt utvald av Gud och snart uppenbarade sig Jesus och jungfru Maria i drömmen.

13 år gammal giftes hon bort med den 18-årige Ulf Gudmarsson, en i jämförelse med Birgitta vek person. De bosatte sig på Ulvåsa i Östergötland och fick åtta barn.

Birgitta och Ulf vallfärdade till den helige Jacobs grav i Compostela i Spanien, en hård resa, men Birgitta levde helt i sin religiösa hänförelse. Maken, som längtade hem till barnen, blev sjuk och dog efter hemkomsten i förtid.

Nu menade Birgitta att Kristus utsett henne till sin brud och att hon hade hans uppdrag att tala frälsningens ord till mänskligheten. Magister Matthias i Linköping antecknade hennes uppenbarelser, redigerade dem så att inget olämpligt kom ut, och de översattes till latin, så att budskapet kunde nå resten av världen.

Genom fastor, späkningar och grubbel råkade Birgitta in i ständigt nya hallucinationer och hänryckningar. Både hon själv och omgivningen trodde såvitt man kan förstå blint på de andliga uppenbarelsernas verklighet, inte minst när de inleddes med orden "Kristus sade" eller "Maria sade".

"Med en älskarinnas hela trånad hängiver hon sig åt tanken att hon är Kristi brud", skriver en kommentator. Psykiatriker har diskuterat vilken typ av hallucinationer patienten led av.

Vad i allt detta kan vara aktuellt för ordföranden i centerpartiet?

Kanske kan vi än i dag uppskatta Birgittas utfall mot munkars och prästers osedliga leverne och hon skonade inte påven.

Birgitta ägnade sig omfångsrikt åt politik, varvid hon företrädde de stora jordägarnas och stormännens ekonomiska intressen gentemot kungen, som ibland tenderade att gynna småfolket.

I polemiken var hon hänsynslös och självsäker och hade god talang för smädelser: hon kallade till exempel kung Magnus Eriksson för "Magnus smek", en antydan om att han skulle ha varit bög.

Snart tycks hon ha drabbats av storhetsvansinne. Hon ansåg till exempel att hon skulle medla i hundraårskriget mellan England och Frankrike.

Birgitta, som redan sänt uppenbarelser till påven, beslöt 1349 att resa till Rom, trots att påvarna vid den här tiden på grund av svårtolkade tvister höll till i Avignon.

Hon ville grunda en orden, på vars grund Guds rike på jorden skulle byggas. Hon var en hård förhandlare men projektet drog ut på tiden.

På Vadstena slott fick hon en uppenbarelse, varvid Kristus sa att hon inte bara skulle grunda ett kloster utan också bilda en ny orden, som skulle omfatta både män och kvinnor. Kristus dikterade klosterreglerna som reviderades av den mer praktiske priorn Petrus vid Alvastra.

Kungen ansåg att den omåttligt rika Birgitta själv borde finansiera klostret men Birgitta meddelade att Kristus i en uppenbarelse sagt att kungen skulle betala. Han vägrade och fick då beskedet att Kristus i en ny uppenbarelse förklarat honom ovärdig.

Efter åratals förhandlingar och straffpredikningar lyckades hon med hjälp av skickliga klosterjurister få påvens godkännande till ett svenskt kloster.

Birgitta dog 1373 och 1391 förklarades hon för helgon.

Utan tvivel var hon en färgstark personlighet, i varje fall jämfört med aktörerna i årets valrörelse.

Gunnar Fredriksson