Silvia – roligare än Pippirull- pojkarna

KOLUMNISTER

Drottning Silvia, vår nya satiriker. Det trodde man inte. Silvia som queen of comedy? Men saken är klar, efter hennes insats i Pippirull i radions P3 i förrgår.

Så här är det: drottningens pappa var nasse. Det ville killarna i Pippirull göra en kul grej på och skickade en Fredrik till ett seminarium om vård i livets slutskede för att ställa konstiga frågor. Killar som sysslar med satir måste göra sådant ibland, för att markera mot det pinsamma kungafjäsk ingen ung radiojournalist vill förknippas med.

Så Fredrik sa (med rätt nervös röst) något om ”full gas” och ”koncentrationslägersvårigheter” och drottningen fattade först ingenting.

Killarna på Pippirull säger att inslaget är ”ganska genialt”. Jag säger: jaså?

Sedan tänker jag på satir. Måste vara ett av de mest devalverade orden just nu. Nästan allt som är lite uppkäftigt hör jag beskrivas som satir.

Man vill inte vara en tråkmåns, som inte fattar satir och som gått på hela den här grejen med kungafjäsket. Men nu säger jag som det är, jag fattar inte alltid: vad är satir?

När de tuffa anti-auktoritära killarna och tjejerna som inte sysslar med kunga-fjäsk snackar gasning med drottningen är det väl mest som att slänga en snöboll på rektorn för att visa att man vågar och det är ju lite kul att se gubben borsta av sig snön och se förbannad ut.

Men är det satir?

Verkligheten har drag av satir, kan jag tycka. I veckan läste jag om den 45-åriga kommissarien som grät i rättegången om tillslaget mot Schillerska gymnasiet under EU-toppmötet, en beväpnad polis som gått loss mot kidsen: ”jag tror inte man kan vara räddare”, snyftade han.

Så har vi Göran Persson, 53, som kallar jämnåriga Bruce Springsteen för ”min generations ikon”, och jag skrattar högt när jag tänker mig fansens miner, för hur kul känns det för dem nu när statsministern omfamnar deras rockhjälte... sådant är kul att tänka på.

Men är det satir?

Jag gick faktiskt och slog upp ordet.

Satir är (enligt nationalencyklopedin) ”framställning som är ironisk eller hånfull på ett elegant och träffande sätt”.

Ironi, läste jag vidare, är: ”skenbart uttryck för uppskattning som i verkligheten innebär kritik eller hån”.

Då gick det upp ett ljus för mig: det är Silvia som i mötet med Fredrik från Pippirull är satirikern.

Med tanke på att hon improviserar är hon inte alls obegåvad.

Jag hörde hela inslaget och hennes svar var:

”Jag tycker det är trevligt att ha träffat dig Fredrik och att du intresserar dig för de här frågorna som är så viktiga. Hoppas bara att du har tid att lära dig mer om de gamlas situation, och jag önskar dig lycka till i livet.”

Där satt den.