I Dublin får även fula människor ha roligt

KOLUMNISTER

När blev det förbjudet att vara ful? Jag bara undrar. I Dublin får man fortfarande finnas till fast man är ful. På tre dagar ser jag fler fula människor än på tre år i min hemstad. Fläskiga och sjabbiga. Mosiga och vithyade. Finniga och flottiga.

Fula människor, som har roligt.

Fula människor, fullt synliga, de bara står där på pubarna. Kvinnor vars kjolar blottar gropiga och guppande lår. Män med lurviga tjurnackar. De tar plats. De ropar och skrattar och sjunger för full hals. Som om de hade lika stor rätt att roa sig.

De ser mig i ögonen och makar vänligt på sig för att göra plats vid bardisken: Ska du beställa, vad vill du ha? Frågar de. Som om puben var till för alla.

Var fula svenskar tar vägen vet jag inte. De märks sällan. Det kanske finns särskilda ful-ställen, jag vet inte.

Fula flickor har ingen plats på svenska krogar, det förstod jag redan i tonåren. Fula flickor håller en låg profil. De kan lära sig röka. Ser då ut som de har något för sig i hörnet, medan de tysta vaktar en hög handväskor.

Vad är ”ful”? Det tål att tänka på. De få svenska kvinnor som totalt ignorerar sin fulhet tenderar dessutom att bli snygga, eftersom stark självkänsla är så genuint sexigt.

Fulhet är subjektivt, men fulhet finns. Kom inte och säg något annat. Fast den omgärdas av en massa tassande och konstiga omskrivningar och bisarra antydningar.

En officershustru sa en gång till mig: ”Du har ju ett sådant pikant utseende”.

Skönhet, eller brist på skönhet, styr kvinnors liv. Jag och många andra med mig har skrivit artiklar om skönhetsmyten. Om hur den myt är beskaffad som får kvinnor att längta efter att bli sedda och få sitt värde utmätt.

Jag läser fortfarande sådana artiklar, men kanske är det att bara att krångla till det. När det skulle kunna vara som i Dublin. Att man bara fick finnas, ful eller vacker. Utan allt välment men krångligt snack om inre skönhet.

Är man ful bör man vara snäll, det vet alla. ”Hon är i alla fall snäll”. Men fula människor är naturligtvis inte alls snällare av naturen. Så fula flickor blir sura flickor.

Förresten är även svensk snällhet ute. Artighet och vänlighet behandlas som en lite komisk och antik vetenskap. Det skrivs enstaka artiklar i ämnet. Alltid är Magdalena Ribbing intervjuad och ger exotiska råd om en sedan länge försvunnen sedvänja.

Det känns rätt kört för fulheten. Och jag misstänker att inte heller Dublin kan förbli en snäll frizon. Än så länge kliver tanter i lustiga mössor in och drar en gin och tonic. Fula har roligare i Dublin. Alla får roligare när utseendehetsen taggas ner. Men i vårt nya eurorike skenar priserna. Människor kommer att stanna hemma, och måhända får de för sig att de inte platsar. Att de är fula. Stackars snälla, fula Dublin.