Olja och religion förvirrar förnuftet

KOLUMNISTER

Efter en attack i Persiska viken förklarade muslimska extremister att de hade anfallit ett kristet tankfartyg.

Religion och olja blandas nu i en världskonflikt som skakar om förnuftstro och upplysning, en optimistisk människouppfattning som borde vara alla folks grundvärdering.

Det sägs att kritik mot USA, så kallad anti-amerikanism, är farlig därför att den upplysningsfilosofi som segrade med de franska och amerikanska revolutionerna vid slutet av 1700-talet då hotas.

Det är tvärtom: det är motståndet mot de högerkristna oljedirektörerna och militärerna i supermaktens regering som bygger på de upplysta idéer som grundarna av USA stod för.

Om det blir ett anfall mot Irak kommer arabiska och muslimska extremister, med religiös fanatism som drivkraft, att stärkas. Terrorism och hat mot väst blir än värre, auktoritära ledare sitter kvar med medel-tida rättsväsen, militärmakt och kvinnoförtryck.

Det finns dock moderna idéer också i arabvärlden, där en på sin tid blomstrande kultur gick mot några seklers nedgång. Sådana idéer, som kan påminna om upplysningstänkandet när det är som bäst, vore precis det som vi i västvärlden borde stödja, om vi tog idéer om demokratisk utveckling på allvar.

Nu ser de som önskar modernisering i en kultur som drabbats av inre förfall och yttre förödmjukelser att de inte får stöd. USA är allierat med den despotiska familjeregimen i Saudiarabien och den militära förtryckarmakten i Israel, som genomdriver etnisk rensning mot palestinierna.

Få tror att en amerikansk militär ockupation i Irak leder till demokrati eller ens att detta skulle vara avsikten. USA har aldrig stått för demokrati i oljeregionen.

Jag tillhör den generation som efter andra världskriget var anglosaxiskt inriktad.

England och USA hade försvarat demokratin, deras kultur och politik var föredömen, dit ville vi resa och studera om vi fick chansen.

1976, två hundra år efteråt, läste jag igenom de väsentliga böckerna om den amerikanska revolutionen. Det var en fin tid då jag satt på bibliotek i Philadelphia för att lära och förstå Thomas Paine och hans märkliga insats.

Vem var han? Paine växte upp i England, avskydde kung och adel och stödde de kolonisatörer som for till Amerika med idéer om mänskliga rättigheter. Han skrev eldande pamfletter som stöd för detta antikoloniala frihetskrig och dess liberala idéer. Han är en klassisk journalist, eminent läsbar, dessutom rolig.

Paine for till Frankrike under den revolutionen, stödde dess frihetsidéer och skev en briljant bok om "Människans rättigheter" och en lika läsvärd med kritik mot religion i politiken, "Förnuftets tidsålder". Konservativa stofiler gjorde allt för att knäcka honom och han dog i armod. Jag skrev en liten bok om honom.

Nu får vi höra att vi som är emot den kristna högern skulle vara USA-hatare, fast vi delar åsikter om kriget med cirka en tredjedel amerikaner. Skenheligheten i den officiella retoriken står mig upp i halsen, när jag hör talen om frihet och demokrati och Gud och teologiskt nonsens om goda och onda.

Amerikanska politiker och tänkare i upplysningstidens anda visste inte att USA mer eller mindre skulle stödja en lång rad diktatorer, Marcos på Filippinerna, Suharto i Indonesien, Batista på Kuba, Somoza i Nicaragua, Trujillo i Dominikanska republiken, Pinochet i Chile, Mobutu i Kongo, sydvietnamesiska generaler.

Kritikerna, skriver den liberale författaren Vargas Llosa, försvarar de frihetsprinciper och den rättsuppfattning som utgår från Abraham Lincoln och Martin Luther King.

För övrigt, skriver New York Times, finns det nu två supermakter, USA och världsopinionen.

Fundamentalistiska läror i politikens tjänst har gjort obotlig skada, kristna, muslimska, judiska, och nu intensifieras denna reaktion.

Olja och religion regerar världen och förvirrar förnuftet och kanske drabbas fler kristna tankbåtar.

Gunnar Fredriksson