Nu ska USA bygga förbjudna atomvapen

KOLUMNISTER

Medan USA står i startgroparna för att - som man säger - i en massiv attack förstöra och desarmera Iraks illegala och livsfarliga vapenarsenal, planerar samma administration att för första gången sedan 1989 utveckla nya kärnvapen. Och denna gång så kallade "mini-nuke" , det vill säga minikärnvapen som inte skulle konstrueras främst för att fungera i avskräckande syfte - "vapen så fruktansvärda att de inte kan användas" - utan för att faktiskt avfyras, inte endast som gensvar på en kärnvapenattack utan för att i förebyggande attacker förgöra fientliga nationers kemiska och biologiska vapenarsenaler.

Sedan september 1992, då USA genomförde det sista underjordiska kärnvapentestet, har USA omdefinierat sitt kärnvapenprogram som "Stockpile stewardship", ungefär "Förvaltande av vapenarsenalen".

De fyratusen vetenskapsmännen i Los Alamoslaboratoriet - ett av USA:s tre stora statliga kärnvapenlaboratorier - har fått nöja sig med att undersöka och åtgärda effekterna av kärnvapnens åldrande och simulera tester på datorerna. Men under mitt USA-besök läser jag i San Francisco Chronicle om ett hemligt memorandum som läckt från USA:s försvarsdepartement, enligt vilket man förbereder en nyaktivering av USA:s kärnvapenprogram, denna gång för konstruerandet av "små användbara" kärnvapen.

Enligt det läckta dokumentet från Pentagon skall denna dramatiska kursförändring bort från det senaste decenniets betonande av avskräckning och icke-spridning, formuleras under en konferens i augusti, där man också skall diskutera hur man skall "sälja" den nya kärnvapenpolitiken till allmänheten.

Medan dessa förberedelser vidtagits utan insyn från kongressen och allmänheten, presenterade republikaner i representanthuset häromveckan ett förslag med samma innehåll; en uppmaning att upphäva den tio år gamla lag som förbjuder utvecklandet av små, "låg-presterande" (!) kärnvapen och åtgärder för att förenkla återupptagandet av de kärnvapentester som stoppades för tio år sedan.

Den ovan citerade tidningsrapporten ligger i min handväska när jag besöker Bradbury Science Museum i Los Alamos. Denna lilla stad - "The town that never was" som den kallas i en dokumentärfilm som visas i museet - växte med plötslig våldsamhet och i allra största hemlighet upp från ingenting 1943 i ett av USA:s mest natursköna områden, det bergiga ökenlandskapet i sydvästra New Mexico. Där valde Robert Oppenheimer - den vetenskaplige ledaren för Manhattanprojektet ( USA:s superhemliga atombombsprojekt) - att samla den tidens mest lysande fysiker och vetenskapsmän för att i en väldig ansats leda mänskligheten in i en ny era.

Den 16 juli 1945 lyckades man; bomben testades i Alamargordo i New Mexico. "Well, now we"re all sons of bitches", sade Harvardfysikern Kenneth Bainbridge när han bevittnade vad som fått namnet "Trinity-testet" och Oppenheimer skall ha citerat hinduiska Bhagavad Gita:"I am become Death, the destroyer of worlds."

Resten är, som man brukar säga, historia. I alla fall i Bradburymuseet, där Trinitytestet presenteras som den lyckosamma finalen på ett heroiskt pionjärarbete och bombandet av Hiroshima och Nagasaki får långt mindre utrymme. Mest anmärkningsvärt är att bombernas förödelse inte alls nämns. Endast på en undanskymd vägg som upplåtits åt två utanför museet stående organisationer - en för och en emot kärnvapen - kan man beskåda ett tjugotal fotografier på lemlästade japaner.

Det mesta av museets utrymme, förutom den stolta och nostalgiska berättelsen om 40-talets Los Alamos, ägnas åt att beskriva de många civila ändamål som Los Alamos-laboratoriet i dag bidrar till, detta trots att 80 procent av labbets budget fortfarande går till vapenforskning.

Vad de ledande vetenskapsmännen i Los Alamos tillsammans med Pentagon förbereder är lika oroväckande som att den nation vilken säger sig representera den Demokratiska Civilisationen, presenterar sitt förflutna på ett så partiskt vis att det inte står långt efter det slag av propaganda som är utmärkande för de diktaturer man med alla medel vill bekämpa.