Dags att starta Ahlander-hjälpen

KOLUMNISTER

Innan jag hade läst UD-mannens artikel på Svenska Dagbladets moderata ledarsida ("Staten driver oss bort från våra hus", 10/3) till dess slut förstod jag att jag måste göra något.

Den förtvivlade, nervösa rytmen i språket, ironierna, åkallandet av ålderdomen och döden - det var lätt att se att den framgångsrike diplomaten, departementsrådet på UD Dag Sebastian Ahlander känner sig dömd och fördömd. Det är som om det inte längre finns plats för honom i Djursholm. Dithän har sossarna drivit välfärdsraset. För honom börjar klassresan nedåt.

Ytligt sett kan det verka som om herr Ahlander, 58, lever ett ombonat liv. Han har en säker, skattefinansierad anställning på UD och skattade 2001 för en årsinkomst på 466 900 kronor, det vill säga nära 39 000 kronor i månaden. Hustrun Gunilla Ahlander von Arbin, 58, drog in lite mer till hushållet - 538 900 kronor om året eller 44 900 kronor i månaden. Tillsammans tjänade de 83 900 kronor i månaden.

Makarna Ahlander redovisade 2001 också en beskattningsbar förmögenhet på 1,9 miljoner kronor.

Familjen Ahlander har det gott ställt ekonomiskt, det står klart - men bara om man betraktar deras ekonomiska förhållanden ytligt. Vid en djupare analys, och en sådan tvingas Dag Sebastian Ahlander göra varenda månad, visar det sig att han måste extraknäcka för att "hålla näsan över vattnet". Och det är främst den förbannade fastighetsskattens fel.

Herr och fru Ahlander äger ett litet krypin ("ett högst ordinärt hus") i Djursholm. De köpte det 1981 för 770 000 kronor men nu är stugan taxerad till 2,9 miljoner kronor!

Gissa vad det betyder i fastighetsskatt! En (1) procent på taxeringsvärdet är lika med 29 000 kronor, det vill säga 2 400 kronor i månaden. Makarna Ahlander äger vardera halva stugan. Det betyder att Dag Sebastian måste punga ut med 1 200 kronor i månaden i fastighetsskatt och Gunilla lika mycket. Och 1 200 kronor är en tung börda det, för den som tjänar kring 40 000 kronor och kanske inte får ut mer än 24 000 kronor efter skatt.

Men det är inte nog med detta. Ahlanders drabbas också, i varje fall för närvarande, av förmögenhetsskatt som naturligtvis slår blint. Förmögenhetsskatten är 1,5 procent på den del av förmögenheten som överstiger 2 000 000 kronor. Exakt vad det innebär för familjen Ahlander vet jag inte, men jag anar att det sammanlagt för dem båda kan bli inte mindre än 30 000 kronor om året. Det betyder ytterligare 1 250 kronor i månadsutgift för herrn och för frun.

1 200 kr i fastighetsskatt och 1 250 kronor i förmögenhetsskatt varenda månad hela året - det måste alla människor och Bosse Ringholm förstå att diplomaten Ahlander måste lägga allt vad utrikespolitiska frågor heter åt sidan och fundera på om han egentligen har råd att leva och bo: "Problemet är att staten är så girig att den, likt Shylock, vill ha sitt skålpund kött redan innan vi har dött." (I förtroende till de lindrigt bildade: Shylock är den hänsynslöse juden i Shakespeares pjäs Köpmannen i Venedig.)

Dag Sebastian Ahlander har slitit och släpat, men som tack fått ta emot hårdare törnar än de flesta. Ändå ger han inte upp, han kommer igen, försöker ta nya tag så gott det nu går. Nu kämpar han till exempel i kommunfullmäktige i Danderyd för bättre förhållanden för alla men främst för dem som tjänar minst och bor påvrast. Han företräder folkpartiet i fullmäktige.

Men det är uppenbart att Dag Sebastian behöver hjälp, och att det brådskar. Det finns gränser för vad en människa står ut med. Jag vädjar därför till hans högste chef, utrikesminister Anna Lindh, att skyndsamt initiera en insamling i Sverige, Ryssland och de baltiska staterna till förmån för honom och andra höga svenska UD-tjänstemän som hamnat bland de undanskuffade på livets skuggsida.

Insamlingen bör heta Ahlander-hjälpen så att folk här hemma och utomlands vet att pengar som de skänker går till verkligt behövande.

Rolf Alsing