Tala inte militäriskt – tala kärlekens språk

KOLUMNISTER

Denna tidnings kultursida publicerade i går en dikt av den engelske dramatikern Harold Pinter. Översättningen löd: ”Det finns ingen flyktväg/De stora idioterna är ute/De kommer att sabba allt de ser. Akta dig”. Översättaren gjorde säkert sitt bästa, men missade själva poängen, för i originalet stod det ”The big pricks are out/They’ll fuck everything in sight. (De stora pittarna är ute. De kommer att knulla av allt de ser.) Pinters sexualiserade språk var själva poängen!

Nu talar hela världen i stora svarta rubriker ”militäriska”. I centrum för detta språk finns en oredovisad och därför desto mer ”potent” sexualisering. Den styr de män (för de är alla män!!) som fortfarande har makten i detta nya och så omogna millennium.

Våldtäkten är det mest direkta och tydliga uttrycket för sexualiteten som vapen i krigföringen. Men kopplingen görs redan första gången soldaten tilldelas sitt vapen. De amerikanska marinkårssoldaternas drillinstruktion lyder: ”This is my rifle (handen på geväret)/This is my gun (handen på könet)/This is for business/This is for fun.”

Det hebreiska slanguttrycket för att knulla, lezayen, är identiskt med ordet för att beväpna sig. På franska skjuter männen ett skott – tirer un coup – när de har samlag. På såväl engelska som hebreiska är mod och testiklar tydligt associerade i talspråket.

På ”militäriska” är svaghet och fredsvilja kvinnligt och styrka och mod manligt. Den amerikanske presidenten Lyndon Johnson respekterade endast ”tuffa, verkliga” män. När någon i hans administration tvivlade på Vietnamkrigets nödvändighet, sa Johnson: ”Djävlar, han måste huka sig för att pissa.”

Det är ”kvinnan” i mannen – det i honom som är humant, ”svagt”, ifrågasättande och mjukt – som ska utplånas när drillsergeanterna kallar de nyrekryterade för ”fitta”, ”kvinna”, ”fröken”, ”fikus”, ”bög”, ”flickor”, skriver George Gilder i Sexual Suicide:

”Allt gott är manligt och kollektivt, allt föraktligt är kvinnligt och individuellt. Snart sagt varje mening, varje beskrivning, varje lektion uttrycker denna sexuella dualism och den kvinnliga anatomin tillhandahåller rika möjligheter för varje form av degradering. När man vill skapa en solidarisk grupp av manliga mördare, så är det detta man gör, man dödar kvinnan i dem. Detta är läxan som lärs ut i marinkåren. Och det fungerar.”

Det är viktigt att notera att det militära kvinnoföraktet är något som måste läras ut. Mannen är inte född soldat, utan tränas att bli en.

Wayne Eisenhart, marinsoldat och kurator, sammanfattar i Journal of Humanistic Psychology:

”En av de mest destruktiva aspekterna av grundutbildningen är de systematiska angreppen på rekryternas sexualitet. Under grundutbildningen blir man ständigt kallad bög eller tjej. De här etiketterna får man vanligtvis vrålade i ansiktet på några decimeters avstånd av instruktören, en ytterst skräckinjagande och hotfull figur. Under sådana verbala attacker tvingas man, under hot om fysiskt våld, hålla sig fullständigt passiv. Man uppnår en hög grad av psykologisk kontroll genom att tvinga männen att acceptera sådana tillmälen. Den främsta läxan i grundutbildningen är strävan efter herravälde. Och den som misslyckas är icke-manlig.”

Den som inte lyckas att förtränga kvinnan-i-sig är förstås en mother-fucker, en amerikansk morsknullare, en ben-zona, en israelisk son-till-en-hora eller hans spanska broder hijo-de-un-puta. Dessa negativa epitet – vår kulturs allra vanligaste – visar hur djup rädslan är för kvinnan/modern är i vår civilisation.

I denna tid av extrem upphetsning inför våldet som vi nu alla dras med i, är det viktigt för såväl kvinnor som män att vägra tala militäriskt. Att envisas att tala ett annat språk. Vördnadens lågmälda språk. Kärlekens språk. Vårt motstånd blir att säga ”ja, president Johnson, ja president Bush, vi hukar inför våldet. Vi vördar Livet.”