Det finns en reflex att skylla allt på judarna

KOLUMNISTER

När nyheten om 11 september spreds över världen, kom teorier om vem som låg bakom snabbt i omlopp. Ett rykte som med blixtsnabb hastighet fördes över hela den islamska världen var påståendet att 4 000 anställda vid World Trade Center aldrig gått till sina arbeten morgonen den 11 september.

Och de visste varför de hellre stannade hemma; Israel låg bakom attackerna och de 4 000 frånvarande var naturligtvis alla judar.

"Det kusliga" , skriver den tyske författaren och islamkännaren Christoph Reuter i den på svenska nyutkomna "Med livet som vapen", en bok om självmordsbombare, "är inte att denna teori överhuvudtaget kunde spridas utan att miljontals människor genast var beredda att tro på den, från Marocko till Indonesien. Redan i september hörde och läste jag detta i Kairo, Gaza och Karachi. Till och med det turkiska fotbollslaget i en idrottsförening i Hamburg försvarade med djup övertygelse versionen om de 4 000 som stannade hemma".

I den muslimska världen stod saken klar: Det var judarnas fel! Som om inte Israel har nog skuld till sakernas tillstånd genom sin - från tragiskt till kriminellt - kontraproduktiva politik, får Israel klä skott för allt som har gått snett i den muslimska världen.

I sitt kapitel om konspirationsteoriernas grepp över dessa människor, visar Reuter att "som en magnet drar till sig alla järnfilspån och riktar dem åt samma håll, projicerar extremisterna sin ilska och vrede mot sina egna härskare på judarna.

All frustration över fattigdom och orättvisor och alla diffusa känslor av äkta och inbillad vanmakt får Israel skulden för. För att detta lilla land överhuvudtaget skall kunna leva upp till denna enorma projektion tar man hjälp av en mäktig bundsförvant, och motståndaren blåses upp till en israelisk-amerikansk världskonspiration, som valfritt kan komplementeras beroende på regionala skeenden".

Men det förvånar när Sveriges största liberala morgontidning "komplementerar" på detta vis. Där presenteras den första april en förklaring till den kolossalt våldsamma konflikten mellan USA/Storbritannien och Irak; "Målet är att undanröja en av Ariel Sharons fiender". Hela detta väldiga krigsföretag har alltså igångsatts för att stödja en specifik regim i lilla Israel! Nej, ni läste inte fel och det dementerades inte som DN:s första aprilskämt dagen därpå.

Ulrika Kärnborg, en välkänd medarbetare på kulturredaktionen "menar" så och för att ge emotionellt support till denna konspirationsteori - för den kan inte benämnas på annat vis - får akademiledamoten och före detta DN-chefredaktören Per Wästberg beskriva israeliska övergrepp på palestinierna i en intilliggande artikel. Fruktansvärda ögonblicksbilder av palestinsk förnedring och kanske helt sanna. Men innebär detta förtryck verkligen, som Wästberg påstår, att "en palestinsk stat blir omöjlig". Varför är det inte lika möjligt att Tony Blairs påtryckningar på Bush att "lösa den palestinska knuten 2005" och Göran Perssons beredskap att fara till Mellanöstern och medla, kan leda till en positiv utveckling i Mellanöstern? Om Bush "vinner" detta fruktansvärda krig och Irak får en mer demokratisk regim, har inte den amerikanska administrationen därefter allt att vinna på att bryta Ariel Sharons arm och tvinga israelerna till reträtt och kompromisser? Åtminstone är detta scenario lika tänkbart som det som presenteras i DN.

Jag tror det finns en - djupt omedveten och därför oredovisad - reflex att skylla allt på judarna, eftersom denna konspirationsteori har existerat så länge att den blivit ett med den civilisatoriska kroppen. Sedan bålen tändes runt om i Europa för att bränna judar under medeltiden, eftersom de var skyldiga till pesten, har vi varit skyldiga till så gott som allt; farsoter, krig, kapitalism, kommunism, revolutioner, perversioner - you name it, we got it!

Och nu är vi skyldiga till Irakkriget. Det är en jude som drar i trådarna bakom Bush och Blair. Vem annars? Fy skäms, DN!

Anita Goldman