Ett välkänt förtryck kan verka tryggare är frihet

KOLUMNISTER

Ordet påsk kommer från det hebreiska pesach, den urgamla judiska befrielsehelg som Jesus från Nazaret högtidlighöll den där berömda natten i Getsemane.

I går kväll firade judar världen över pesach, då varje jude bör berätta om uppbrottet från slaveriet till frihet, som om det var han som förts ut ur Egypten.

I Nya testamentet kallas högtiden också "det osyrade brödets fest", för att man under pesach äter osyrat bröd - matza - eftersom brödet inte hann jäsa, då man snabbt måste fly från förtryckarna. Under befrielsekampen kan villkoren bli hårda, man kan inte alltid räkna med färska frallor till frukosten.

Detta, frihetens pris, har människor i alla tider fruktat. Väljer det outhärdliga men bekanta förtrycket framför den okända och krävande friheten.

"O att vi hade fått dö i Egyptens land, eller att vi hade fått dö här i öknen!" knorrar Israels barn när Mose lett dem ut från slaveriet och de börjat färden mot friheten i ett eget land. Herren utför en serie storartade underverk; det regnar manna från himlen, Röda havet öppnar sig, han ger dem stentavlorna med de tio budorden. Men så fort svårigheterna tornar upp sig, längtar de tillbaka till Egyptens köttgrytor.

Aldrig har det judiska befrielseeposet känts så aktuellt som denna påsk, när "allas vår Åsne" rapporterar om det som nu sker i Irak:

"Hon har staplat en soffa och två slitna fåtöljer på en gammal släpkärra som hon och sönerna skjuter framför sig. De verkar glada och förväntansfulla. Men trots det kap de gjort tycker Samah att det var bättre förr.

- Nu är det kaos och vi är rädda. På nätterna drar ligor runt, super, stjäl och plundrar. Det hade varit bättre att behålla Saddam Hussein. Han var en stark ledare som kunde kontrollera landet."

Nej, jag drar ingen parallell mellan Bush och Mose och bombningarna av Irak är knappast ett frihetens "underverk", även om amerikanska propagandamaskineriet beskriver det så.

Den situation som det irakiska folket befinner sig i är allt annat än avundsvärd. Det är inte svårt att sätta sig in i den trötthet, förtvivlan, desperation och osäkerhet som människorna där måste känna. Ja, till och med plundringarna - hur ovärdiga de nu än ter sig i våra ögon - kan förstås och förklaras.

Men ändå undrar man över Samah som så snart längtar tillbaka till diktatorn: "en stark man". Det var bättre förr. Det var ständig rädsla och angiveri, det var tortyrkammare och oupphörliga krigsupptåg som kostade en generation av unga irakiska män livet. Men man visste vad man hade. En stark man. Ett välkänt förtryck. I stället för detta kaos, denna frihet som måste erövras, definieras, upprätthållas.

Vi blir alltid lika överraskade när den starke mannen, den hårda regimen faller. Sovjetdiktaturen, apartheidregimen och Saddam Hussein är ena ögonblicket despotiska, ointagliga fort, närapå mytologiska i sin ondska. Och så plötsligt kollapsar de som korthus. Vi jublar och häpnar.

Men den starke ledaren är aldrig starkare än den makt vi ger honom. Och om detta håller vi ofta tyst. Vår delaktighet, vår beredskap att böja rygg, vår undergivenhet, vår rädsla för friheten, vår flykt från ansvaret - om detta talar vi mer sällan.

Historien är en brutal kamp mellan förtryckare och förtryckta. Det är så vi tycker om att beskriva den, men det är inte hela sanningen. För människans historia är också berättelsen om hur vi räds friheten.

Kanske kan det tyckas cyniskt att ta upp detta i dag, när Samah inte har rent vatten att dricka i sin sönderbombade stad, när välgödda ockupationssoldater patrullerar på hennes gator, när främmande makter schackrar om hennes land och dess rikedomar (oljan).

Men även om detta måste vi tala. Samahs längtan efter "ordningens" trygghet, även den "ordning" som innebar att "vi var rädda för våra grannar, våra vänner, till och med våra egna tankar", är själva hjärtpunkten i den maktordning som varken är "ordning" eller så mäktig som den ger sken av.

Under befrielsekampen kan villkoren bli hårda, man kan inte alltid räkna med färska frallor till frukosten.

Anita Goldman