Polen röstade ja trots årtionden av misstro

KOLUMNISTER

Land efter land i Centraleuropa blir medlemmar i EU. Jag kom till Polen dagarna före folkomröstningen då många var oroliga över valdeltagandet. Det blev dock 59 procent och 77 procent röstade ja.

Ungefär samma i Tjeckien under veckoslutet. Det nya Europa formas.

I Warszawa återsåg jag Adam Michnik, som jag träffade några gånger under de svåra åren av kamp mot diktaturen. Då var han en ung historiker som föreläste vid hemliga möten med det så kallade flygande universitetet, där han lärde ut en annan version av Polens moderna historia än den kommunistiska.

Michnik togs då och då av polisen och satt om och om igen i fängelse men fortsatte ändå, det var ofattbart hur han orkade. Nu är han enastående framgångsrik som chefredaktör för Polens mest inflytelserika tidning, Gazeta Wyborcza. De har flyttat från ett gammalt dagis, där jag minns honom i ett trångt kyffe, till detta moderna och arkitektoniskt anslående tidningshus.

Han ser ut som förr, fast fylligare: samma sorts till synes slarviga kläder, barfota i sandaler, kedjeröker, skämtar, stammar, intensiv, en av Europas mest respekterade intellektuella.

Efter folkomröstningen skrev han: "Vi röstade trots allt ja, med all den misstro som finns hos allmänheten efter årtionden av förtryck från de två stora grannländerna."

Det är ju ryssar och tyskar han syftar på. Ibland har polackerna liknat Polen vid Kristus på korset mellan de två rövarna.

Nu är optimismen på topp. Polen ska spela en roll i Europa och i världen.

De fick en liten uppgift i Irak med USA:s hjälp. Men cirka 75 procent av folket var emot regeringens stöd åt USA:s krig, ett inslag i den allmänna misstron mot politiker här.

Polacker vill se diktatorer störtas. Det är inte så konstigt att de tenderar att gilla USA, efter decennier av hård, förödmjukande sovjetisk övermakt under det kalla kriget.

Frågar man inflytelserika personer om valet mellan Europa och USA i storpolitiken får man det naturliga svaret: båda. Omdömeslösa tyskar betecknade under Irak-kriget Polen som en amerikansk trojansk häst i Europa.

Polen med sina 40 miljoner är en stor men relativt fattig europeisk nation. Medelinkomsten per person är en femtedel av Tysklands, vars handel med USA är 50 gånger större. Tyskland är Polens största exportmarknad.

Men hur ska det gå, undrar många, med EU:s sanslösa jordbrukspolitik.

Polen med sitt föråldrade jordbruk kräver lika mycket stöd som till exempel franska bönder, vilket skulle knäcka EU:s ekonomi på nolltid.

Jag är osäker på om jag ska nämna en utställning som öppnades i entréhallen i tidningshuset, eftersom det blir en aning egocentriskt. Michnik, barfota i sandalerna, klev upp på en stol och höll inledningstalet.

Här visas dokument på temat "Svenskt stöd för den polska kampen för demokrati 1976-1989" och Aftonbladet spelar en viss roll. På första planschen ser besökarna några av mina kolumner och reportage, översatta till polska. Jag reste hit ungefär en gång om året under dessa svåra år och träffade företrädare för den underjordiska oppositionen, ofta med säkerhetspolis i hälarna.

Pionjären i Sverige var Sten Johansson, professor i sociologi, som skrev broschyren "Polens sak är vår" 1980.

Jag reste till Polen också av ett annat skäl, för att spåra Joseph Conrads miljö i Krakow när jag skrev en bok om den polskfödde författaren.

Den demokratiska kampen fördes främst av den oberoende fackliga rörelsen "Solidaritet", som föddes i Gdansk när Lech Walesa hoppade över staketet till Leninvarvet och inledde sin världsberömda agitation. Det var fackföreningar i väst, inte minst svenska LO, som organiserade stödet men även andra ställde upp, till exempel Pen-klubben.

Jag reste ofta med färja mellan Ystad och Swinoujscie (tyska Swinemünde), så även denna gång. Här ute, ett par distansminuter från kusten, minsprängdes ångaren "Bojan" en junimorgon 1942. En farbror till mig var befälhavare, han satte fartyget på grund på en sandbank, alla klarade sig.

Så dyker också andra minnen upp, från andra hårda år.

Gunnar Fredriksson