Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter / Kolumnister

Vilken värld vi lever i är viktigare än valutan

Å ena sidan. Och å den andra. Val. Och kval. En folkomröstning står för dörren. Röstkortet sitter fastnitat på min anslagstavla. Jag måste bestämma mig! Men det är inte lätt. Vad vet jag om räntor och kapital, om arbetsmarknad och konkurrenskraft? Är inte mitt bord. Har varken lust eller tid att läsa allt det myckna informationsmaterialet. Ett vet jag; om förhållandet ekonomi och framtid är det aldrig någon som verkligen vet något. Allt är spekulationer.
Hade jag fått bestämma, så skulle jag ha sluppit detta val och dessa kval

Och varför är det så mycket snack om det som inte är ekonomi? Varför talas det frihet och identitet och ideologi om det bara handlar om valuta? Hela frågan verkar slå an så känslomässiga strängar hos alla. Vad är mitt eget känslomässiga solar plexus i denna fråga? Där kommer svaret tveklöst: Jag är dotter till en flykting. Jag är uppvuxen med berättelser om släktingar som fått ett J stämplat i sitt pass, som inte fått tillträde till ett territorium där de kunnat överleva. En värld utan gränser, utan passkontroll, där vi kan röra oss fritt - hur skulle jag kunna vara annat än emot den? Så jag röstar ja i folkomröstningen, säger jag mig själv.

Men å andra sidan förstärker vi ju gränserna mot dem som inte får komma in, de som är dagens flyktingar. Bygger om flygplatserna på det mest finurliga (och antagligen kostsamma) vis för att leda dem som inte har EU-pass mot de utgångar där uniformerad personal fortfarande stirrar stint i ögonen och kanske också misstänksamt på hudfärgen eller klädedräkten. Det var inte så jag tänkte mig den gränslösa världen.

Det sägs att EMU är ett solidariskt projekt. Att vi européer bör dela framgångar och bakslag, hög- och lågkonjunkturer. Inte mig emot! Varför ska jag ha det bättre än lantarbetare i Portugal? Eller varför ska finländare ha det bättre än jag, för att Nokia går bättre än Ericsson?

Men å andra sidan: solidarisk med vem? Häromåret besökte jag Madeira, en vacker ö i Atlanten med extrem topografi. Där gick en avancerad motorväg rätt genom bergsmassivet och flygplatsen var byggd på vattnet. "Hur har ni haft råd till detta?" frågade jag. "EU-pengar", blev svaret.

Kanske har jag inget emot att främja Portugals turism. Men jag kan tänka mig andra - mer pressande och värdiga - mål för en solidarisk utjämning. Jag hade gärna sett att pengarna gått till aidsbekämpning i Afrika, till vacciner och utrotandet av analfabetismen bland kvinnor.

EU/EMU är ett fredsprojekt, sägs det och det tilltalar förstås en gammal fredsaktivist som jag. Freden är en fråga som

ligger mig extra varmt om hjärtat. Folk som har samma valuta krigar inte mot varandra, sägs det.

Men å andra sidan: det senaste decenniets krig i Europa, i forna Jugoslavien, i förra Sovjetunionen utkämpades av folk som hade samma valuta. Är det inte i stället demokratier som aldrig krigar mot varandra?

Är då EU/EMU ett demokratiskt projekt? Ärligt talat, jag vet inte! Jag har svårt att lita på byråkratiska kolosser, särskilt om de är placerade på ett väldigt geografiskt avstånd från de människor över vilka de beslutar. Om vars språk och kultur och specifika historia och behov de vet mycket litet eller inget alls.

Å andra sidan: jag har svårt för den provinsiella svenska nationalstoltheten som menar - öppet eller i hemlighet - att vi är bäst i världen och inget har att lära av andra folk, framför allt om de är mörkare än vi, dricker vin till lunchen och är reaktionära papister.

Hade jag fått bestämma, så skulle jag ha sluppit detta val och dessa kval, denna dyra och onödiga omröstning om valuta.

Jag skulle vilja rösta om det väsentliga. Rösta för att ett ekologiskt perspektiv skulle ligga till grund för varje ekonomiskt beslut. För en omfördelning av världens resurser, så att vårt överflöd inte byggde på andras fattigdom. För en omvärdering av ordet tillväxt, så att det skulle komma att gälla tillväxt av läskunnighet, av friskare och gladare barn och mödrar.

Krona eller klave? Who cares? Jag röstar för en rimligare värld.

Anita Goldman

Kolumnister

Visa fler

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet