Rösten är borta men minnet lever kvar

KOLUMNISTER

Vad var det hon sa, Anna Lindh? Något om rädsla var det. Jag letar i en låda med använda kassettband, de flesta omärkta. Lägger på måfå ett i bandspelaren, sätter i öronsnäcka, fylls av en ljus röst:

"...alltså, hon är ju inte till lags om man säger så, inte som flicknormen att man ska vara snäll så att alla tycker om en, hon bara utgår från att alla älskar henne..."

Nej, där är ju Elin Ek, om Grynet. Men den sex månader gamla inspelningen med Anna Lindh finns, jag vet det. Jag vet att vi talade ingående om rädsla och politikers utsatthet.

Jag prövar ett nytt band:

"...men det är aldrig någon som frågar Fredrik Reinfeldt hur han klarar av att ha tre barn..."

Okej, Kristina Axén Olin om småbarnsmammor i politiken, men det var i april, en månad efter den soliga marsmorgon 2003 jag intervjuade Anna Lindh.

Nytt försök:

"...antingen tycker man väldigt bra eller ganska illa om mig..."

Suck, Birgitta Ohlsson. Jag förbannar min slarvighet. Ny kassett: en kvinnlig alkoholist: "...jag lyckades ljuga för mig själv..." På nästa krockar jag med Åsa Domeijs energiska röst.

Kvinna efter kvinna.

Jag snabbspolar mig igenom en arbetsvår. Enbart kvinnors röster. Det börjar kännas som om de talar om samma sak. Om att kvinnors liv inte riktigt går ihop.

Nytt försök - nu hajar jag till:

"Folk undrar hur vågar du säga vad du tycker men herregud vad kan hända mig, ingen kommer att mörda mig, ingen kommer att tortera mig..."

Rösten är Nalin Pekguls. Jag minns den biten av intervjun som också blev rubrik. Slumpen ledde mig dit.

Märkligt.

Ny kassett, ny slump: det är Mona Sahlin, för bara tre månader sedan, det regnade ute, hon talade om döden, om förlusten av ett barn:

"...han finns, så länge vi som lärde känna honom pratar om honom, på något vis ingår vi alla i ett kollektivt minne, så länge de vi gjort avtryck i finns kvar på jorden..."

Och det är ju så det är.

Anna Lindh är död, jag kan inte spekulera i exakt vad hon menade med allt hon sa. Det är poänglöst. Martyr kan hon ändå bli, kanske är hon redan?

Låt oss vara försiktiga nu.

Var tredje person har nu efter mordet fått försämrat förtroende för myndigheter, enligt en ny studie av Krisberedskapsmyndigheten.

Så otroligt lätt det är att hypnotiseras, att börja samla tecken och förebud och se spöken. Att lockas in i en konspiratorisk värld där luften är så tjock av teorier att den duger att bygga intriger för tjocka böcker och konstiga tv-program om politikermord.

Så jag slutar leta och stänger lugnt lådan.

Människor dör och lever samtidigt vidare i oss, som minnen, och kan rentav spåras i vad andra kvinnor och även män säger och tänker.

Men rösten är borta.