Varför är vinnarna så förbannat arga?

KOLUMNISTER

Jag får ju en del mejl jag också. Är det inte någon som vill göra min penis längre och grövre så får jag erbjudande om att köpa viagra, valium och xanax på nätet. Några vill att jag ska låna stora pengar till liten kostnad. Andra lovar att jag på tre veckor ska bli smalare, mer potent, mer energisk och mer harmonisk samt få ett bättre minne om jag skaffar deras preparat.

En dag fick jag mejl från mig själv. Jo, det är sant, och när jag öppnade det upptäckte jag att jag hade fotograferat asfulla amerikanska collegeflickor som visade brösten. (Någon hade stulit min adress och använt den.)

De senaste dagarna har jag fått mejl från folk som tillhör den segrande nej-sidan i folkomröstningen om Sverige och euron. Det är ofta stenarga män och kvinnor som skriver. De påstår, naturligtvis utan att presentera belägg, att jag kallat dem drägg. De antyder rent av att jag betraktar dem som inskränkta, nationalistiska, omoderna och allmänt korkade. Veta de icke att 60 procent av de ädla värmlänningarna lystrade till Värmlands Folkblads fältrop och röstade nej? Tro de verkeligen att jag skulle nedvärdera mina landsmän på det viset?

Jag förstår inte varför vinnarna är förbannade. Skulle de vara på bättre humör om de förlorat stort?

Det kan väl inte vara så enkelt att många av dem är rebeller eller åtminstone oppositionella och ovana vid att vara i majoritet och behöva ta ansvar? Eller rasar de för att de i efterhand upptäckt att valet bara handlade om EMU:s tredje steg och euron, inte om allmänna riktlinjer för hur Sverige ska styras politiskt?

Eller hänger ilskan samman med att ledningen av landet inte nämnvärt förändrats efter folkomröstningen? Om vi bortser från Anna Lindh, som mördats och försvunnit, så förefaller de politiska, ekonomiska och mediala etablissemangen intakta. Den massiva misstro som folkomröstningens utfall demonstrerat tycks inte ha spelat någon roll. Drömmen om ett nytt land med en ny, mera vänsterinriktad ledning förblev en dröm.

Jag vet inte, men jag börjar ana att det inte bara är förlorarna på ja-sidan som har anledning att lära sig hantera sin besvikelse.

Det finns dåliga förlorare, men kanske också dåliga vinnare.

Jag gläder mig åt att den väntade jakten på syndabockar på ja-sidan tycks ha uteblivit. Illavarslande tecken saknades inte alldeles efter valet. Fp-ledaren Lars Leijonborg insinuerade att det var Göran Perssons fel att nej-sidan vann klart. Ericssons styrelseordförande Michael Treschow och Metallbasen Göran Johnsson såg i euroskeptikern Leif Pagrotsky en förrädare som måste bort från regeringen. Men på det hela taget har det varit befriande fritt från förlöpningar i eftervalsdebatten, om nu det som sagts och skrivits efter omröstningen kan kallas debatt. Det verkar som om givna löften kommer att hållas. Valresultatet ska respekteras. Omsorgen om demokratin kräver det. Och till den respekten hör att förlorare med mycket makt inte hämnas på dem som fronderat.

Till slut, en upplysning i förtroende: jag är ingen ovillkorlig anhängare av folkomröstningar. Jag föredrar av princip den representativa demokratin, det vill säga ett system där folket väljer ombud som efter bästa förmåga fattar beslut om de allmänna angelägenheterna. Folket får ge sina valda ombud fullmakt att följa vad förnuft, omdöme och hänsyn till olika intressen bjuder. Missköter dessa sig är det bara att ställa dem åt sidan och se till att de inte blir återvalda.

Under vissa omständigheter är det rätt att vädja direkt till folket i en omröstning. Främst gäller det när det representativa systemet gått i baklås. Det kan sakna både vilja och förmåga att fatta beslut, till exempel om partierna är starkt splittrade. Så var det med kärnkraften 1980 och EU-inträdet 1994, och så var det med euron nu i år. Men jag har svårt att se något positivt i ett mer frekvent användande av folkomröstningsinstitutet, mycket svårt.

Väljarna är mycket klokare än vad eliten föreställer sig, det är sant, men jag tvivlar på att folkviljan alltid är rationell och inriktad på det gemensamma bästa.

Rolf Alsing