Inget hangarfartyg rår på självmords- bombare

KOLUMNISTER

En skämtare bland brittiska diplomater kommenterade en fransk idé att Europas skolbarn skulle lära utantill förordet till EU:s nya grundlag.

Amerikanska skolbarn kan ju inledningen till den amerikanska författningen.

Engelsmannen sa att förslaget strider mot paragraf II-4 i kapitlet om grundläggande rättigheter som förbjuder tortyr. Efter fiaskot i helgen slipper skolbarnen.

I Sverige anser många att formuleringarna om militärt samarbete är farliga eftersom de kan komma i konflikt med vår alliansfrihet.

Det har varit på modet att beteckna neutraliteten och alliansfriheten som bluff och bedrägeri. I hemlighet hade vi kontakter med västmakterna och resonemang om militärt samarbete under det kalla kriget.

Omsorgsfulla historiker som är bäst insatta i fakta och politiska komplikationer delar inte den uppfattningen.

Professor Alf W Johansson anser t ex (DN 03-08-28) att denna kritik inte syftar till att klarlägga fakta utan är "förtäckt propaganda för Natomedlemskap". Men "att gå med i Nato var förmodligen det sämsta säkerhetspolitiska alternativet". Vi "bidrog till avspänningen i norr, skänkte oss USA:s välvilja och lugnade Sovjetunionen". Dessutom stärkte vi vårt försvar.

Neutralitetspolitiken under andra världskriget och kalla kriget ansågs aldrig på allvar som moraliskt högtstående. Det var en säkerhetspolitisk kalkyl, "småstatsrealism", och den hade överväldigande demokratiskt stöd.

Det var klokt att förbereda samverkan västerut om vi skulle bli angripna, rent av ansvarslöst att inte göra det. Blev vi indragna i krig hade ju neutralitetspolitiken upphört att existera, så det var inget konstigt med sådana förberedelser och ingen bluff. Att vi ideologiskt tillhör västvärlden visste ju alla.

Om och om igen, intill läsarnas utmattning, upprepar folkpartister och Dagens Nyheter kravet att vi bör gå med i Nato.

Den allmänt uppskattade överste Bo Pellnäs, expert på militär strategi och med erfarenheter från Balkan, menar (DN 03-10-25) att "nya politikergenerationer kommer att betrakta Europas säkerhet som en självklar europeisk angelägenhet och kommer inte att stå i tacksamhetsskuld till USA".

Nato har i över tio år "nödtorftigt kunnat skyla att det är en organisation som förlorat mål och syfte".

Hotet från gamla Sovjetunionen finns ju inte längre. Nato splittrades inför kriget mot Irak. USA driver global politik med allt mindre hänsyn till Nato, som enligt Pellnäs "upphört att vara ett försvarsförbund".

Varför skulle Sverige nu gå med i Nato; vad vi behöver är mer säkerhetspolitisk samverkan mot de verkliga hoten. "Vi kan avstå från att deltaga i en organisation vars huvudsakliga uppgift de närmsta åren blir att omgruppera amerikanska förband från Västeuropa till några av de forna öststaterna."

"För USA", skriver Pellnäs, "förefaller militära maktmedel vara utrikespolitikens främsta, nästan enda verktyg" (Jag tycker man kan tillägga ekonomisk utpressning); "sökandet pågår ständigt efter en trovärdig och tillräcklig hotbild, som kan motivera de utmanande ökningarna av försvarsbudgeten".

Försvarsindustrin bidrog ju till presidentkampanjen och kräver beställningar. Men inget hangarfartyg, hur monstruöst det än är, rår på självmordsbombare.

En av de mest erfarna diplomaterna i Norden, finländaren Max Jakobson, skriver (Axess december 03): "Ryssland är fortfarande viktigt, men som leverantör av olja, gas och en del mineraler, inte så mycket annat. Så vad skall Nato tjäna till?"

De verkliga hoten är enligt Javier Solana, EU:s "utrikesminister" (DN 03-12-12) terrorism, organiserad brottslighet och regionala konflikter.

"Inget av de nya hoten mot världsfreden är uteslutande militärt. ["] Vi är inte en stat, inte heller en militär organisation. Vi är en global aktör."

Läget i Europa och världen har helt förändrats efter det kalla krigets slut, nya idéer om Europas roll måste trots diverse fiaskon utformas och Sverige bör delta aktivt för att inte vårt inflytande ska bli noll.

Och något som kan kallas svensk alliansfrihet finns nog kvar.

De verkliga hoten, enligt Solana, är terrorism, organiserad brottslighet och regionala konflikter.

Gunnar Fredriksson