Jag är mer intresserad av historien än framtiden

KOLUMNISTER

För några år sedan studerade jag Aftonbladet på Lars Johan Hiertas tid, 1830- och 40-talen. Jag läste allt, artiklar och annonser, och fäste mig vid stora och små nyheter. Det kunde gälla revolutioner i Paris eller priser på ångbåtsresor till Arboga.

Snart började jag läsa vad jag kom över om Stockholm på den tiden. Så småningom var det som om jag gick i gränderna i Gamla stan, "Stadsholmen": jag kände lukterna och hörde ropen, hästvagnarna skramlade och på krogarna lästes och diskuterades Aftonbladet.

När jag tog tunnelbanan till Kungliga Biblioteket var det som om jag reste tillbaka i historien, på tillfälligt besök.

Årsskiften är kalendariska skenhändelser. Ändå tänker vi gärna både bakåt, mer konkret, och framåt, som i science fiction.

Det kan hända att vi faktiskt tycker oss resa tillbaka i historien. Året efter kriget kom jag till en liten hamnstad i Skottland. Storbritannien hade stått stilla under krigsåren och var för övrigt gammalmodigt nog ändå.

Bogserbåtarna var hjulångare, på kanaler till det inre av Skottland transporterades varor på "puffers", små åldriga ångare av trä, vi traskade genom mörka slumkvarter och åt fish & chips insvept i tidningspapper, i rännstenarna i hamnkvarteren rann regnvatten blandat med kolstybb.

Skeppsmäklarens kontor doftade av ålderdom, personalen stod upp vid höga pulpeter och skrev för hand med bläckpennor i jättelika kassaböcker. I gökuret framträdde göken genom en lucka, harklade sig först och gol sedan.

Jag hade rest tillbaka till Dickens tid.

Man kunde tro att museer låter oss uppleva det förflutna. Men de är ofta minnesmärken alltför tydligt framställda i dag, som när man leker medeltid i Visby.

Ett undantag tyckte jag mig uppleva i det belgiska kolonialmuseet i Tervuren utanför Bryssel. Här hyllades med stolthet den koloniala historien i Belgiska Kongo, ett av de grymmaste projekten under Europas barbariska kolonialtid, med folkmord och allt.

Jag vet inte om museet har förändrats sen den gången för 15 år sedan.

Men sanningen var då ännu förvrängd, opåverkad till och med av Joseph Conrads roman "Mörkrets hjärta" från förra sekelskiftet. Jag fick den egendomliga upplevelsen att själva museet var ett museum, en del av historien.

Ibland är jag frestad att säga att jag är mer intresserad av historien än av framtiden. På Kiviks marknad gjorde jag en gång bort mig hos en spåkärring (de kallades så).

Jag gick in i hennes tält och sa: "Jag är inte intresserad av framtiden, kan du inte berätta om mitt förflutna?" Hon blev arg, det ville hon tyvärr inte.

Den franske poeten Verlaine skrev att man inte bör gå baklänges in i framtiden. Jag vet inte om den framstående Göteborgspolitikern Göran Johansson har läst klassisk fransk poesi, men han har omformat detta uttalande en aning och sagt att man inte bör gå med röven före in i framtiden.

Kolonialismen lever än i dag och kallas energiimperialism.

Palestinierna betalar priset för européernas judeförföljelser när deras samhällen pulveriseras med supermaktens stöd. Den gällande säkerhetspolitiska doktrinen går ut på att alla länder bör nedrusta utom USA och Israel.

Få vill dra fram i ljuset hur västmakterna styrde och ställde och drog upp gränser med linjal i vad som blev Irak.

Jag antar att amerikanerna och deras folk i Bagdad kommer att styra rättegången mot Saddam. De försöker se till att deras stöd åt honom i det förflutna inte avslöjas i någon spektakulär tv-rättegång. Demokrati lär de inte införa, trots retoriken, för då förlorar de välbetalda USA-marionetterna.

I Sverige, spår ekonomerna, blir 2004 bättre än 2003. Vi behöver bättre tillväxt och måste arbeta mer och nedbringa friskfrånvaron.

Jag minns hur jag en gång tog av skorna och tassade in i ett buddhistiskt tempel och satte mig i ett hörn. En jättelik präst med bar överkropp satt vid ett bord med en röd telefon av märket Ericsson. Den ringde, kanske var det Buddha.

Läget är oklart, kapitalismen är i kris, många söker sig till buddhismen. Kanske måste vi välja mellan senkapitalismen och zenbuddhismen.

Gunnar Fredriksson