Elitfeminister har intagit Handels-högskolan

KOLUMNISTER

Anna Wahl? Jag hade aldrig hört namnet förut, och jag antecknade det noga i noteringsblocket. Wahl med "w" och "hl". Företagsekonom och genusforskare på Handelshögskolan i Stockholm. Elitfeminist.

Det började 1985 med rapporten "Kvinnliga civilekonomers och civilingenjörers karriärutveckling". Då inledde hon en kampanj som lett till att radikalfeminister nu tydligen styr och ställer efter behag på Handels.

Sedan Anna Wahl lagt fram sin doktorsavhandling 1992 och fått den godkänd hukar manliga professorer bakom skrivbord i mörka tjänsterum. Tidskriften Axess, teoretiskt organ för Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål, arrangerade nyligen ett seminarium om radikalfeminismen, och flera av landets skarpaste hjärnor var på plats.

Susanna Popova Hakelius, som skrivit en hel bok om elitfeminism, inledde.

Anna Wahl har i sin forskning konsekvent utgått från vad som skulle bevisas: att kvinnor systematiskt i en värld av patriarkala strukturer hålls nere, att de hindras från att nå positioner som de strävar efter. Helt andra, rent av motsatta slutsatser kan dras av det material Wahl presenterat, inskärpte Popova.

Det är inte ett problem att vara kvinna i karriären. Det finns ingen grund för påståendet att kvinnor, hur de än beter sig och hur bra de än lyckas i arbetslivet, är föremål för förtryck på grund av sitt kön.

Wahl var med och utredde för statens räkning mäns föreställningar om kvinnor och chefskap. Utredningens resultat lades fram i SOU 1994:3. Elva privata företagsledare, alla män, hade svarat på frågor. Fyra tog till exempel direkt avstånd från påståendet att "kvinnor vill inte ha/söker inte chefsbefattningar". En visste inte, en svarade inte och fyra höll med. Ändå hävdade utredningen utan reservationer att män i maktpositioner anser att kvinnor och chefskap inte hör ihop.

Och så ironiserade Popova över radikalfeministers försök att förvandla kvinnor som inte fogar sig i det fastställda mönstret till "sociala män". Det vill säga oupplysta kvinnor som gjort sig gällande i företag och organisationer som om den manliga dominansen inte existerade. "Sociala män" är inga riktiga kvinnor utan kvinnor som lever med ett falskt medvetande eftersom de inte märkt att de är förtryckta.

Processen påminner om de vänstraste vänstersekternas beteende på sextio- och sjuttiotalen. De som då tvivlade, ifrågasatte, förordade stegvisa reformer i stället för revolution stämplades som klassförrädare, hånades som "punktradikaler" och uteslöts från gruppen. Opposition mot den rätta läran tolererades inte.

Det illavarslande är, om jag förstått Popova rätt, att de feministiska forskarnas obevisade antaganden och genusteorier tillskansat sig ett avgörande inflytande över politiken. Margareta Winberg vanns tidigt för saken. Alla partier är mer eller mindre anfäktade. Det är därför som så få protesterar när statsmakterna överväger att lagstifta för att tvinga herrarna att släppa fram fler kvinnor i ledningen för landets viktigaste företag. Lagstiftning behövs inte, positiv särbehandling på grund av kön behövs inte heller, anser hon. Utvecklingen går åt rätt håll, och det går hyggligt fort.

Jag antecknade flitigt. Jag ville inte missa någon poäng. Men frågan är om Popova inte överargumenterade. För det är väl ändå uppenbart att kvinnor är orimligt underrepresenterade i maktens boningar, särskilt i den ekonomiska maktens?

Jag tycker det, och om det ligger något i det har vi ett faktiskt problem som vi kan lösa, om vi är tillräckligt många som vill göra det. Vi bör förstås diskutera hur det ska gå till, vilka metoder som säkrast och snabbast leder till resultat. Men få, om ens någon, kan rimligen vara till freds med sakernas nuvarande tillstånd. Så öppna debattfönstren och låt det bli korsdrag i opinionsbildningen.

Rolf Alsing