Feministkämpen ska sälja Jas till Brasilien

KOLUMNISTER

Arbetet är spännande, klimatet perfekt och bostaden överdådig, berättar Sveriges nya ambassadör i Brasilien för den stora morgontidningen. En gång var hon en av socialdemokratins främsta ansikten i den feministiska kampen. Hennes förslag om delad föräldraförsäkring var så radikalt att det ännu inte accepterats. Men i dag har Margareta Winberg lämnar partipolitiken bakom sig. Hennes huvuduppdrag är numera att sälja Saabs Jas 39 Gripen till Brasilien. Den nye radikale presidenten Lula har dock skjutit upp ett eventuellt inköp av stridsflygplan.

- Den taktiken förstår jag så väl, kommenterar ambassadören.

- Man kan som nyvald inte börja med ett så stort investeringsprojekt.

Det är således bara en "taktik" av den brasilianska presidenten, som lovat sina väljare (Brasiliens fattiga massor) långtgående sociala och ekonomiska reformer, att inte köpa svindyra stridsflygplan (vem hotar Brasilien militärt?) Strategiskt sett har presidenten, enligt Winberg, tydligen inga problem med exklusiva vapeninköp. Och inte Winberg heller. Feminism, kvinnligt fredsarbete, internationell solidaritet , ja, allt det där verkar kanske långt borta i den "överdådiga" bostaden i Brasilia.

Winbergs beredvillighet och aningslöshet i sin nya roll som vapenindustrins vän och tillskyndare, är ännu en spik i kistan, där den svenska kvinnorörelsen begravt sin en gång stolta kamp för Freden. Ja, just Freden med stort F, den som satte likhetstecken mellan kampen för kvinnans ställning och kampen för Världsfreden, den som visste att militariserade samhällen aldrig agerat i kvinnans favör och att kvinnorna alltid är krigens förlorare.

En gång i tiden hade vi Alva Myrdal och sedan Inga Thorsson och sedan Maj-Britt Theorin. Och utanför socialdemokratin hade vi den framsynta Elin Wägner och Fogelstadsrörelsen. Det var självklart för generationer av svenska pionjärer i kvinnofrågan, att denna hängde samman med fredsfrågan.

Det var i egenskap av mödrar, av livgivare, som kvinnorna hade större insikt i fredens nödvändighet. Sådant sades helt utan att rodna, ja med väldig stolthet. Idag rynkar feministiska akademiker på näsan åt sådana "biologistiska" och "reaktionära" synsätt. Kvinnligheten är en "konstruktion" och den har nu nedmonterats till den grad, att inget av speciell kvinnlig fredssträvan finns kvar. Skönt att slippa hålla på med så tunga frågor som världens kärnvapeninnehav eller den fortfarande groteskt överdimensionerade svenska "försvars"-budgeten. Alva Myrdal sa ofta att vill man förstå frågorna måste man själv läsa in dem. Själv lärde hon sig tillräckligt med kärnfysik för att klara provstopps- och spridningsfrågorna lika bra som sina experter.

Att civilisationer som inte aktivt arbetar för freden "även under fredstid är på krigsfot", som Elin Wägner skrev i "Väckarklocka", verkar vara en bortglömd insikt. Hur länge sedan var det vi såg en ung "feministisk" krönikör eller debattör räkna ut hur många fritidsgårdar ett Jasplan kostar, hur mycket vårdpersonalstimmar en timmes övningsflygning med JAS 39 Gripen motsvarar? Hur länge sedan var det Margareta Winberg tänkte i de banorna?

På nätet hittar jag en EU-resolution, författad av Maj Britt Theorin, som i egenskap av Europaparlamentets rapportör för kvinnors deltagande i en fredlig lösning av väpnade konflikter, har utarbetat en strategi som parlamentet ställt sig bakom för integrering av jämställdhetstänkande i allt europeiskt säkerhetsarbete.

"Eftersom kvinnor och män reagerar och agerar olika vid konflikter är det viktigt att kvinnor är med i fredsförhandlingar och fredssamtal. Hela befolkningens åsikter måste tas på allvar", skriver Theorin. "Om man utesluter 50 procent av befolkningen och deras behov och prioriteringar i fredsförhandlingar får vi ingen hållbar fred."

Är Maj Britt Theorin en "kvarleva" från en annan tidsålder, då social rättvisa, kvinnofrågor och fredsfrågor hängde intimt samman? Vem mer talar med en sådan röst i Sverige idag? Bland kvinnorna i regeringen? Bland feminister? Bland före detta jämlikhetsministrar, numera ambassadörer?

Anita Goldman