Kyskheten hand i hand med sexhets i Knutby

KOLUMNISTER

Pastorn gråter. Då blir jag intresserad. Vad handlar gråten om? Han brister när det i Uppsala tingsrätt talas om hur mycket människorna i Knutby älskade varandra.

Om det är en nostalgisk gråt: "vi som hade en så vacker dröm". Eller en skammens gråt: "de litade på mig och jag utnyttjade det".

Angår detta mig, har jag funderat. Minst ett mord och ett mordförsök har begåtts. En bräcklig flicka, mer eller mindre psykiskt störd, har erkänt.

Det är inte ett vanligt brott, och inte troligt att det upprepas.

Så angår det mig?

Under den här rättegången kommer vi att få höra mer om de vackra ord som förbrukats. "Renheten". "Lojaliteten". "Solidariteten".

Som visat sig kunna betyda det motsatta: lögn, svek, utnyttjande.

Ja, det kan man gråta över.

Det var "renheten" barnflickan sökte, har hon berättat. En renhet, nåd och frid hon inte kunde leva utan. Hon sökte hos (en manlig) Gud och via en man (pastorn).

Han som utnyttjade henne.

Ja, det kan man också gråta över.

Men angår det mig? Mer än som det svåremotståndliga men primitivt kittlande, den här skitiga lilla skadeglädjen: "haha, de där frireligiösa myndiga männen som ansåg sig förmer levde i en skenhelig kuliss".

Angår det mig på riktigt?

Jag måste svara: ja, jag tror faktiskt det, fast på ett rätt vagt och svårbeskrivbart vis.

Det som angår mig har dels att göra med en mänsklig längtan efter gemenskap (som han menar driver församlingen i Knutby) och som jag inte alls finner ovanlig eller svårbegriplig.

Ett annat skäl är att pastorn och jag lever och andas i samma omvärld. Alltså det här med "sexualiseringen av det offentliga rummet" som jämställdhetsminister Mona Sahlin tjatar om, försöker köra fram på en mer framskjuten debattplats, fast det är svårt, utan att avfärdas som moraltant - det är ingen sexig fråga.

Men visst angår den mig, som människa, kvinna och flickmamma.

Jag ser två strömmar i kulturen: en snöpande och en hetsande. Kyskhetsideal och gränslöshet. Romantikdyrkan och aningslös sexhets under täckmantel att det är livsbejakande att visa nakna kroppar på gator och torg. Offentligt sex i teve och svårigheter att bevisa sexuella övergrepp i domstol.

Ja, allt det förvridna och förljugna angår mig. Både det offentliga sexet och övergreppen bakom stängda dörrar, som måste grävas fram. Då ska man alltså stänga och öppna på samma gång? Gud så svårt. Och pastorn, han gråter.

Kerstin Weigl