Gud har inte bara övergett Knutby

KOLUMNISTER

Barnflickan i Knutby är en väldigt ovanlig mördare. Det tror jag alla som kommit i kontakt med svenska medier de senaste månaderna kunnat konstatera. Maken till bisarra detaljer i en mordutredning har nog aldrig funnits. Om jag skrivit en kriminalroman med samma ingredienser hade min förläggare blivit ordentligt bekymrad. Deckare måste nämligen vara någorlunda trovärdiga. Man måste åtminstone kunna tro att händelserna skulle kunna utspelas i verkligheten.

Dramat i Knutby passerade det sista stadiet av trovärdighet för flera månader sedan.

Barnflickan sköt ihjäl pastorns fru natten mot den 10 januari i år.

Sedan dess har givetvis flera andra kvinnor mördats i Sverige, men dem har vi inte läst särskilt mycket om.

Det finns nämligen kvinnomord, och så finns det kvinnomord.

För en månad sedan högg en man ihjäl sin sambo med en kniv i en lägenhet utanför Skövde. Parets två små barn sov i rummet bredvid. Varken sprit eller droger fanns med i bilden.

Om detta kvinnomord har jag hittat två små notiser: en i Expressens nätupplaga och en på Sveriges Radio Skaraborgs hemsida.

Rubriken löd: Skadad man anhållen för knivmord i Skövde.

Mannen skar sig nämligen när han högg ihjäl sina barns mor. Rubriken indikerar att detta var det viktigaste i händelsen. Det står överhuvudtaget ingenting i rubriken om att 29-årig tvåbarnsmamma mördats.

Skadad man. Anhållen. För knivmord. I Skövde.

Smaka på den.

Faktum är att det här knivmordet utanför Skövde, tidigt på morgonen den 27 april, är så långt ifrån Knutby man kan komma. Det här är det statistiskt sett mest ordinära mord som finns.

Det framgår av BRÅ-rapporten "Dödligt våld mot kvinnor i nära relationer" (2001:11), där forskaren Mikael Rying har gått igenom alla kvinnomord under hela 1990-talet.

Han konstaterar att svartsjuka och kontrollbehov var mordmotivet i 60 procent av alla fall. Så var det även i Skövde. Utredningen är snart klar, och polisen har en ganska klar bild över vad som hänt. Kvinnan hade börjat arbeta efter sina studier, träffade väninnor och arbetskamrater, och mannen hade inte längre total makt över henne.

Det vanligaste mordvapnet i allt dödligt våld, både bland män och kvinnor, är kniv, precis som i Skövde.

Utomeuropeiska män är grovt överrepresenterade i det dödliga våldet, vilket också stämmer in på Skövde-fallet.

Sprit och droger är inte alls lika vanligt förekommande i kvinnomorden som i det övriga, dödliga våldet i samhället.

Även här är alltså Skövde-fallet ordinärt, eftersom båda var nyktra.

Ändå finns det givetvis ingenting "normalt" med något enda kvinnomord.

För de anhöriga till den 29-åriga kvinnan utanför Skövde är detta givetvis en oerhörd tragedi. De kommer att leva med den resten av sina liv. Allt som händer kommer kanske att relateras till mordet, före eller efter, innan eller senare. De kommer kanske att se den döda på stan, drömma om henne, vänta på hennes steg i trappan. Och hennes barn, som var så små, kommer de att minnas henne alls? Vad kommer de att tänka när de ser bilder på sig själva i sin mammas armar, en leende kvinna med en knubbig bebis i famnen? Vad kommer de att känna? Hur ska de kunna leva med vetskapen att pappa tog henne ifrån dem?

Var tionde dag mördas en kvinna i Sverige. I över 50 procent av fallen är det bevisat att hennes man eller före detta man mördade henne.

Sedan 1970-talet har det dödliga våldet "i nära relationer" (som det kallas på myndighetsspråk) minskat med ungefär 30 procent, bland annat därför att akutsjukvården blivit bättre på att behandla just knivskador.

De senaste 15 åren märks dock ingen avmattning. Dödstalen ligger fast: 1990 mördades 28 kvinnor, 1999 mördades 34.

Och anmälningarna om hot, våld, misshandel och våldtäkt ökar.

Jag läste någonstans citatet att "Gud övergivit Knutby".

Han är inte i Skövde heller, kan jag berätta.

Inte på morgonen den 27 april åtminstone.

Liza Marklund