Friheten för de unga har ökat dramatiskt

KOLUMNISTER

Klagar ni på ungdomen? Det skulle jag vilja fråga äldre läsare och då menar jag inte någon särskilt irriterande individ utan så där i allmänhet. Jag vet inte om det vore ett lämpligt tema för frilansande pensionärer men något sådant har jag aldrig försökt mig på.

Det berättas att man funnit klagomål på ungdomen vid utgrävningar av pyramiderna, i en kultur som är flera tusen år gammal. De gamla egyptierna tycks ha skrivit ner sådant under någon paus i begravningsbestyren.

Svensk lektyr för ungdom var under århundraden dygdepredikningar, uppmaningar till fromhet, flit och nykterhet samt läsning av bibel, psalmbok och postilla. I min ungdom klagade arbetarförfattare på den dumhet som odlades i veckopressen och inom idrotten och hur outhärdlig jazzmusik från USA:s negerkvarter spreds av Louis Armstrong och blev till swing med Alice Babs.

Vi påverkades föga av klagomålen.

Jag står visserligen inte ut med det helveteslarm som nutidens ungdomliga musik ofta består av; man kan dock sätta sig i säkerhet och uppsöka krogar där det går att talas vid. Men det kan ju vara ett problem för tonårsföräldrar.

Ungdomens frihet har ökat dramatiskt. Under gamla tider var den stora majoriteten pigor och drängar, lärpojkar och gesäller, senare också arbetare. De hade mycket torftig utbildning och lång, hård arbetstid.

Kom inte och säg att det var bättre förr; det var inte ens mer moraliskt, trots alla moralpredikningar.

Svåra moralisk-politiska frågor i dag gäller ungdomar som inte har jobb men däremot har vapen.

Utbildningsnivån har ökat så att Sverige jämte de övriga nordiska länderna ligger på internationell toppnivå. Sådana mätningar kan vi, jämte lärarna, glädja oss åt, medan klagomålen på skolan tycks bli ständigt värre.

Dagens ungdom kan engelska så att nästan alla kan resa jorden runt och klara sig bra. Akademiska stofiler och gamla läroverkslärare klagar ibland och säger att "vi" minsann kunde tre språk och att universitetens icke-svenska kursböcker numera bara är anglosaxiska. Betänk då vilket framsteg ungdomens kunskaper i engelska inom praktiskt taget alla samhällsklasser ändå är. Betänk dessutom att det antal ungdomar som nu har kunskaper till exempel i tyska, franska och spanska är många fler än förr, helt enkelt därför att hela bildningsnivån höjts.

Ungdomen har internationaliserats i tänkande och kunskaper på ett sätt som vi inom min generation började drömma om under åren efter andra världskriget. Det finns en helt annan öppenhet och medvetenhet, en välgörande kontrast t ex till det dåvarande smusslet med sex.

Däremot kunde jag inte drömma om mobiltelefoner, en bisarr, makalös ökning av ungdomars inbördes kommunikation. Det är numera sällan man på Stockholms gator ser en tonåring som inte talar i mobiltelefon; vad pratar de om ständigt? Ibland uppfångar jag ofrivilligt fraser som att nu är jag på den och den tunnelbanan, någon gång också intima meddelanden om mänskliga relationer.

När Ericsson eller Nokia annonserar nya produkter handlar det tydligen ofta om nya leksaker för ungdomar; tekniker uppfinner någon ny pryl, det gäller bara att marknadsföra den innan något annat hastigt blir mer modernt.

Språket förändras snabbt och ofta roligt så jag undrar om ordlistorna har slanguttryck som redan är föråldrade. Det kan vara högst kreativt till exempel när ungdomar sms:ar och sparar tecken så att 7k betyder sjuk; en modell är ju"4ever". Dock blev jag besviken när Lucas Moodysson, ny idol, intervjuades; det blev bara pladder men hans jobb är ju bilder i denna tid av bildretorik.

I en undersökning nyligen fick ungdomar frågan vad som är viktigast för dem. Det svar som kom högst var "att ha koll", kort, uttrycksfullt och ganska begripligt.

"Det första erfarenheten lär oss är att vi bör befria oss från de hjärnspöken och falska begrepp som ansatte oss i ungdomen."

Onekligen ett råd till gamla och unga, av filosofen Schopenhauer på 1800-talet.Kom inte och säg att det var bättre förr; det var inte ens mer moraliskt, trots alla

moralpredikningar.

Gunnar Fredriksson