Meningen med hundar är att de ska lyda blint

KOLUMNISTER

Jag blev attackerad av en hund häromdagen när jag var ute och cyklade.

Det var en ganska stor och äcklig hund som hade dregel hängande och slängande ur mungiporna när den tog sats ett femtiotal meter bort och skällande galopperade mot mig. Taskig koll på det där med avståndsbedömning hade det dumma helvetet också, för han missade kvinnan på cykeln med en halv centimeter och fick springa runt bakhjulet ett varv för att kunna attackera från andra sidan.

Jag svor, för det gör jag när jag blir förbannad och jag höll faktiskt på att cykla omkull, och hundens ansvariga som satt på en bänk vid sidan av cykelbanan rörde inte en min.

Jag lyckades värja mig i alla fall och cyklade vidare med hunden hack i häl tills den gav upp.

Och arg var jag.

Jag skiter i att det bara är lag på att ha sin hund kopplad under en viss tid på året, jag kräver att få cykla i fred jämt.

Husdjur ska behandlas med kärlek och respekt som vilken familjemedlem som helst, men de ska uppfostras helt annorlunda än människor eftersom de är just djur och inget annat.

Hundar ska disciplineras till att lyda blint och alltid vara kopplade utomhus. Annars är de helt poänglösa i det civiliserade samhället.

Att djur behandlas väl och mår bra är viktigt, men inte ens i närheten av lika viktigt som att människor behandlas väl och har det bra.

En människa ska inte behöva förneka sina behov för att "det är synd om djuren".

Jag tycker att det är störtlöjligt att hålla på att förakta människor som går klädda i päls eller skinnkläder, för djurhudar lämpar sig alldeles utmärkt som människokläder. Vi har liksom ingen egen päls att värma oss i.

Personligen anser jag att pälskläder är fula, främst för att jag tycker att det är fult med överklasskärringar, så jag föredrar täckjacka.

Om jag hade råd och inte blev illamående av statusprylar skulle jag lätt kunna tänka mig att springa omkring i en Canada goose-jacka, en sådan där med prärievarg i luvan, när nordanvinden sätter in. Jag tycker att det är snyggt, och jag har inga problem med att acceptera min plats i näringskedjan. Vi människor är överst, så länge vi inte släpper in en tiger i vardagsrummet eller så.

I frågan om att äta djur så är jag fullt medveten om att i stort sett alla näringsämnen som finns i kött kan ersättas med produkter ifrån växtriket, men förstår ändå inte grejen med vegetarianism som ställningstagande.

Man kan äta hamburgare utan att stötta de skräckscenarion av djurmisshandel som vi alla har sett på tv, det är inte svårare än att försöka hålla sig till produkter med gröna snäll-stämplar på.

Kött är bra för oss.

Bönder lever på att slakta grisar och mjölka kor, för att lyckligt lottade människor i rika i-länder ska kunna äta sig mätta. Vi behöver inte hålla till godo med sallad när vi har tillgång till en mångsidig kost, vilket är en förutsättning för att det ska finnas friska och starka människor.

Jag tycker att vi har rätt att vara så friska som det bara är möjligt. Därför har jag inte heller någonting emot djurförsök.

Det handlar inte bara om att droppa schampo i ögonen på små beaglevalpar för att se om det svider, vilket många verkar tro.

Tack vare djurförsök räddas människoliv.

Och kalla mig iskall, stenhård och hjärtlös, men hellre att åtta miljoner möss dör i djurförsök än ett barn i cancer.

Allt i livet är en fråga om prioriteringar.

Jag prioriterar tveklöst människans rätt till en cykeltur i lugn och ro framför en hunds rättighet att jaga omkring under okontrollerade former i Piteås grönområden.

Och om jag ska bitcha om något i den här orättvisa världen tänker jag inte börja med labbråttors rätt till en skojig arbetsmiljö.

Nej tack, i dag vill jag hellre bitcha om somliga människors missriktade moral vad gäller djur och människor.

Koppla era hundar för helvete!

Sluta veganfjanta och var glada att ni har mat på bordet och kläder på kroppen. Det är få förunnat.

Och tacka människorna som kan klura ut hur man botar sjukdomar genom att testa vaccin på djur. De är hjältar, inte djurplågare.

Nu ska jag gå ut och gå med min hund.

EvaEmma Andersson