I lyxkryssarna sitter välbeställt folk och klagar på regeringen

KOLUMNISTER

U nder flera år har vi fått höra hur uselt det är i Sverige. Folkhemmet ligger i ruiner, sociala problem är förfärliga och blir bara värre, skolan är botten och eleverna näst intill analfabeter, sjukvård och äldreomsorg usel och män är svin.

Mycket sägs bero på "nedskärningarna", ett symptom, förefaller det, på politikernas cynism eller inkompetens.

I Dagens Nyheter får jag till frukosten varje dag sådana budskap, särskilt när det gäller sjukvården, äldreomsorgen och skolan.

Så mycket mer uppmuntrande är det då att bläddra vidare i tidningen. Jag kan piggna till när jag läser reportage och presentationer av forskningsrapporter med till exempel följande rubriker:

SVERIGE BÄST PÅ JÄMSTÄLLDHET, SVENSK VÄLFÄRD VÄRLDSBÄST NÄR MILJÖ OCH HÄLSA MÄTS, SVENSK SJUKVÅRD I TOPPKLASS I NY INTERNATIONELL JÄMFÖRELSE och MYT ATT SVERIGE TAPPAR I VÄLFÄRDSPOSITION.

Jag skulle kunna hålla på ännu mer, till exempel om hur svenska skolelever hör till de bästa i världen; så inte kan lärarna vara så undermåliga som det sägs.

Ebba-Witt Brattström berättade häromdagen att hon kom hem från Tyskland där hon i den re-spekterade tidningen Die Zeit läst om svensk jämställdhet. I "det könskonservativa tyska samhället" betalar en ensamstående heltidsarbetande mamma högre skatt än en man med hemmafru. Det har gått många år sedan vi här kallade detta system "vård av frisk man i hemmet". Hennes rubrik: "Visst är svenska män bra."

Olika mätningar visar att Sverige jämte övriga länder i Norden har lägst fattigdom och längst levnadsålder. Modern sjukvård behandlar och botar snabbt sjukdomar som bara för några årtionden sedan ansågs obotliga och i varje fall krävde långa vårdtider. En ny svensk rapport har kommit fram till att svensk sjukvård får toppbetyg i internationella studier och att kostnaderna håller sig kring genomsnittet. De som beundrar USA kan läsa om hur usla den amerikanska sjukvårdens prestationer är, särskilt om vi önskar någorlunda jämlikhet på området.

Men den politiska debatten mellan socialdemokrater och borgerliga handlar ofta om vem som förorsakade förfallet och kändisar säger slappt att folkhemmet har raserats.

I svensk debatt får ingenting vara bra.

Jag kan ta fler exempel ur högen, t ex en rapport nyligen av en varumärkesexpert (vad det nu är för något). De hade frågat tio tusen personer i tio länder om hur de bedömde styrelseskick, näringsliv, folk, kultur och turism. Sverige kom etta, före till exempel Storbritannien, Tyskland och USA.

Ett tv-program nyligen (av Pär Fjällström) jämförde förr och nu. 1970 hade bara tio procent av barnen dagisplats och några få procent från medel- och överklass kom till universitet. "År 2005 har Sverige fler doktorander än vi hade gymnasister på 50-talet", skriver historikern Lars Ilshammar i en kommentar under rubriken "Myten om förfallet".

I en EU-rapport fick vi veta att Sverige är ett av få länder som nått upp till ett fastställt välfärdsmål. OECD skriver att svensk ekonomi är klart bättre än EU-genomsnittet. Den ofta mycket kritiska LO-tidningen sammanfattar: "Den ekonomiska tillväxten har varit god, vi har större andel kvinnor på arbetsmarknaden än andra länder, vi för en framsynt familjepolitik, IT-kunnandet är av världsklass och arbetslösheten är lägre än i andra jämförbara länder."

Ibland får vi kritik för brott mot mänskliga rättigheter; något fel har begåtts. Men ack, ser vi oss om i världen, med groteska sådana brott, framstår nordiska länder vid en jämförelse ändå som ett paradis på jorden.

Tage Erlander talade om "de stigande förväntningarnas miss-nöje". Många har det svårt, ekonomiska skillnader ökar, arbetslösheten är för hög, kvinnor diskrimineras och integrations-frågorna är svårartade.

Jag vill på intet sätt begränsa kritik; jag kunde ju på sannolika skäl misstänkas för att säga något positivt om Persson. Men det är ofta fel personer som klagar mest.

Nu har båtsäsongen startat, skärgården är fantastisk och i lyxkryssarna sitter välbeställt folk och klagar på regeringen.

Gunnar Fredriksson