Horoskop - rena rama rappakaljan

KOLUMNISTER

Vid mitt gamla universitet i Lund har de utsett en professor i parapsykologi. Det beror enligt uppgift inte på att forskare menat att ett sådant behov finns.

Det rör sig om en gammal donation; en mångmiljonär önskade en sådan professur och så fick universitetet 30 miljoner sedan arvingarna gått bort. Den som utnämnts sägs vara psykolog och hypnotisör från Mexiko.

Jag ska inte diskutera professorns idéer eftersom jag inte läst några av hans skrifter. Jag vet inte om de har något med vetenskap att göra, vilket man under min tid i Lund ansåg att universiteten skulle ägna sig åt. Men jag befarar att alltsammans är en intellektuell skandal.

Professorn tror enligt en intervju i Aftonbladet på tankeöverföring, anser att drömmar kan ge kunskaper om framtiden och menar att tankar kan flytta föremål.

Parapsykologi går dessutom ut på att själen periodvis kan lämna kroppen, att vi kan kommunicera med andevärldar och att tankeöverföring förekommer. Många tror på andeskådare, fjärrskådare, undergörare, gengångare och spöken.

En av mina lärare i Lund, professorn i litteraturhistoria Olle Holmberg, intresserade sig på äldre dar för parapsykologi. Han var rent av med i publiken vid uppmärksammade seanser.

Jag kom att känna honom någorlunda. Han var en strikt forskande humanist, rationell antinazist under svåra år och briljant skribent. Han blev road av parapsykologi och han sa att tro på sådant kunde ha filosofiskt intresse.

Flera nyutkomna böcker kretsar kring frågor om upplysning kontra mumbo-jumbo och många menar att det behövs en upplysningsfilosofisk motoffensiv.

Halva befolkningen i USA tror att världen skapades enligt bibelns berättelser trots att detta är nonsens. Men även i Europa tycks alltfler kräva att skolorna presenterar myt och vetenskap jämte varandra, som om de vore jämförbara teorier.

I USA anser två procent av befolkningen att de någon gång kidnappats av utomjordingar (och återvänt). Ännu fler tror på flygande tefat.

Horoskop och astrologi är rappakalja, om det inte bara är lek och förnumstiga råd; ändå tror många att de innehåller kunskap om framtiden.

Jag ville en gång kolla en spåkäring på Kiviks marknad, så jag frågade henne om hon kunde berätta om mitt förflutna eftersom jag inte var intresserad av framtiden. Hon blev förbannad och körde ut mig ur tältet, med all rätt.

Det hjälper föga att mumbo-jumbo avslöjas. Den kända så kallade svettduk som påstås ha tillhört Jesus visar sig vid vetenskaplig analys vara från ca 1260-1390 efter Kristus. Det spelar ingen roll: de som vill tro gör det ändå.

Vissa vanföreställningar är direkt farliga, till exempel när kvacksalvare eller religiösa fanatiker tjänar pengar på undergörande mediciner eller godtrogna böner. Sjuka har blivit sämre för att de trott mer på nonsens än på medicinsk kunskap; barn har avlidit på grund av föräldrars förvirring.

Det finns en koppling mellan upplysta idéer och demokrati. Religiösa övertygelser, till exempel om Guds uppdrag eller helig mark, gör förnuftig politisk debatt i demokratisk anda, med kompromisser och överenskommelser, omöjlig. Demokrati är en icke-religiös, rationell moral som grundar sig på allmängiltiga mänskliga rättigheter. Den tolererar personlig religiös tro men inte religiösa anspråk och makthierarkier i politiken. Demokrati bygger på strävan efter rationell kunskap och förmåga att på jämlik grund lyssna på andra.

Vi har i vårt grymma 1900-tal sett hur myter om "blod" orsakat gränslöst elände. Det gällde inte bara nazism och fascism utan också koloniala anspråk på att företräda den överlägsna vita rasen.

Bismarck talade om att Tysklands storhet byggde på "blod och järn". Den intellektuellt nyktre ekonomen Keynes sa att det snarare rörde sig om kol och järn.

Vetenskapen ger oss inte svar på allt och resultaten justeras systematiskt. Men vetenskapsmän lägger fram teser som prövas omsorgsfullt och enligt metoder som gör att andra forskare kan analysera dem. De kan ha fel; men därför ska inte vi vanliga människor dra slutsatsen att vi kan tro på vad som helst ut i det blå.

Gunnar Fredriksson