– Ge kärringen en slatt i en fingerborg

KOLUMNISTER

Faktiskt finns ytterst få tillfällen för en vuxen kvinna att ligga helt stilla under en tunn varm filt och få saker framburna på bricka. Och kudde. Det finns så få ögonblick av sådan gullning.

Okej?

Alltså, på långflygningen vill jag ha en liten krympling rödvin att dåsa till och torra nötter i en påse med räfflad kant som jag måste riva upp med tänderna.

Jag vill ha sodavatten också, ur en liten gullig burk. Och kudde i svanken.

Nu ska jag berätta vad jag fick: en fingerborg.

Det där lilla glaset. Låt mig försöka beskriva det. Om ni tänker er ett vanligt smörpaket. Man får nog plats med sex sådana små glas där. De duger ingenting till dessa glas som kan vara fem centimeter höga. Man kan lägga en tandpetare där kanske. Eller en citronklyfta. Kan man dricka sherry ur dem? Jag vet ingenting om sådant.

Ett sådant glas fick jag på flygningen med Thai från Bangkok häromdagen. Avgången var två timmar försenad. De minsta barnen grät uppgivet. I övrigt tystnad. Vid tvåtiden på natten, en timme efter boarding, fick jag ett glas sur juice. Plastglas, normal storlek.

Sedan fingerborgen. En flygvärdinna hällde några droppar i det och gick vidare.

Jag satt en stund med detta lilla märkliga glas och tänkte att jag skulle kunna ta den enda klunken genast så att det blev tomt. Om hon skulle komma tillbaka. Men annars? Längre bort stod serveringsvagnen och en öppnad flaska. Jag tänkte att jag skulle kunna gå dit och hälla upp. Men det är klart att jag inte gjorde. Och det är det de vet på Thai.

Thai samarbetar med SAS. De har alla varit på Ryankurs och lärt sig. De har snackat ihop sig.

För om nu Ryan kommer undan med att packa in folk och slänga åt dem en papperspåse så varför ska vi göra oss till mer än nödvändigt? Behövs inte.

En flaska till maten? Glöm det! Ge kärringen en slatt i en fingerborg. Hon lär inte protestera. Det tycker hon är pinsamt. Inte heller kan hon hoppa av.

Hon kan ligga där under vår filt och sura. Låt henne göra det, låt henne fortsätta drömma om den omhändertagande kvinnan, den ömma modern med den mjuka rösten som kommer med flaskan så fort hon piper.

Jag fattar hur Thai tänker. Vad jag inte fattar är glasen. Vad de är gjorda för. Citronklyfta kanske.

Kerstin Weigl