Miljonsvenskan -ett rikare språk

KOLUMNISTER

För ett tag sedan ringde min kära redaktör på Aftonbladet och kom med förslaget att vi skulle börja ha en liten ordlista intill mina kolumner. Det är tydligen ganska ofta folk ringer och klagar för att dom inte förstår vad jag skriver. "Folk undrar om till exempel "pepp", "punani" och "re", berättade hon.

Häromdagen fick jag ett mejl från ett förlag som ska släppa en bok där jag skrivit en inledande saga på miljonsvenska som är en framtidsvision av Sverige.

Dom ville också ha en ordbok. När Aftonbladet frågade mig tänkte jag att det kunde väl vara en bra, folkbildande idé, och körde det några gånger, men nu kände jag bara att jag verkligen inte ville.

Att ha en ordlista intill en text är att utgå ifrån att folk inte förstår.

Och att utgå ifrån att folk inte skulle förstå miljonsvenska är att utgå ifrån att miljonsvenskar inte läser tidningar eller böcker, utan att dom som tar emot budskapet är råmedelklassvennar bara och inget annat.

Framförallt är det att säga att miljonsvenska är något onormalt, något som inte hör vanlig svenska till. Så den här gången sa jag nej och förklarade varför och dom gick faktiskt med på det. Aftonbladet-grejen körde vi bara två gånger, sen tror jag mina kolumner inte var tillräckligt korta för att det skulle finnas plats för ordförklaringsrutan. Och nu är det rätt skönt att slippa det.

För mig är miljonsvenskan som vilken dialekt som helst. Den har låneord från andra språk, den har slang från grupper med låg status och den har egna påhitt både vad gäller meningsbyggnad, ordföljd, skorrningar och annat.

Miljonsvenskan är en dialekt som vilken som helst, bara att den inte riktigt är accepterad. Skriver en göteborgare att nånting är gôtt eller gôrbra i en kolumn så är det ju helt okej, om jag skriver jalla eller jao så förstör jag språket.

Det finns ingen logik. Lika lite som det finns en logik i att mena att det förstör svenskan att vi berikar den med låneord från turkiska, spanska, arabiska eller whatever. Om vi kollar i backspegeln är fan vartannat ord i den här texten låneord, och inte fan är det mycket miljonsvenska här om man kollar noga.

Men folk provoceras av saker som händer som man inte hänger med i. Man blir arg och förvirrad och klagar på saker som man inte förstår. Jag minns en gång när jag var kanske tio elva år och såg en reklamsnutt för bindor på spansk tv där nån hoppade runt på rosa moln och var skitglad.

Jag skulle leka lillgammal för min farsa och sa att jag tyckte att det var en dålig reklam. Och han sågade mig och sa att det var bara för att jag inte förstod vad den handlade om. Nu när jag kollar tillbaka så är det så sant som det var sagt.

Jag hade ingen aning om vad mens eller bindor var och fattade inte vad det handlade om med rosamolnhoppandet. Nu kan jag förstå ob-fleur-peppet med rosa moln, kanske inte tycka att det är kul nödvändigtvis, men förstå varför det är som det är och att det fyller en funktion. Framförallt så kan jag se syftet med grejen och respektera den till hundra procent.

Det är helt enkelt bara dags att sluta med larvet om att miljonprogramsdialekten miljonsvenska skulle paja svenska språket, eller bara räcka till att sälja bananer på Rinkeby torg, som nån som inte hängt med och kallade det för "blattesvenska" sa för några veckor sen.

Miljonsvenskan är en av våra största dialekter och kommer att prägla svenska språket både vad gäller uttryck, sätt att prata på och ordbyggnad. Och bara som en dimension till. Dom som är rädda för att det ska förstöra svenskan kan enkelt ta det ett steg längre och se att ingen kommer att sluta använda orden "tjej" eller "dålig" bara för att "guzz" och "keff" kommer in i Svenska akademins ordlista.

Vi har två miljoner miljonprogramsbor i Sverige. De flesta av dom snackar miljonsvenska oavsett om dom är svennar eller blattar.

Om vi ska ta i i underkant så säg hälften. Det är en miljon. Ännu mer i underkant kan vi då säga att vi snackar om en tiondel av Sveriges befolkning. Då behövs ordlistor lika lite som för att förstå "gôtt" och "gôrbra" - förr eller senare möts folk av dialekten och lär sig förstå den, såklart. Och vad kul det ska bli då!

Carlos Rojas