Nu skrotar jag svennenamnet

Sexton år efter att jag döptes till Carlos Rojas började jag hålla på med journalistik. Jag gick i tvåan på gymnasiet och hade en svensklärare som tyckte jag var dålig. Jag skrev inte riktigt som man borde, tyckte hon, jag borde bli bättre på att skriva enligt mallen. Typ ordentliga stycken och meningar och rätt dramaturgi. Eller nåt. Jag tröttnade rätt snabbt på lektionerna och gick allt mer sällan på dom, det kändes inte värt att sitta där och skriva som alla andra bara för att få MVG. Det kändes värt att offra några betygspoäng för att få behålla min egen stil.

För att få skriva hur jag ville startade jag en tidning på nätet och började frilansa för andra tidningar. Det hade varit lätt att spela mangas ("leka tuff", så min svensklärare förstår) i skolan när det bara handlade om betyg, men nu när jag började komma in i mediesmeten försvann det där nånstans. Jag började skämmas för min miljonprogramsdialekt och mina kompisar drev med att jag började snacka som en södersuedi. Anledningen var helt enkelt att jag märkte att det var en nackdel att vara från Vårby gård. Och eftersom jag var sjukt kåt på att få jobba som journalist dolde jag det när jag gick på möten med redaktörer och andra personer som jag tyckte var viktiga. Efter bara någon månad kom jag också på genidraget: Jag skulle lägga till min mammas efternamn, Beskow.

Elsa Beskow var min morfarsmor och jag har växt upp med hennes barnböcker (sagan om den nyfikna abborren knäcker det mesta) och till för några år sen alltid varit lite stolt över att vara släkt med henne.

Så jag tänkte att hey, varför

inte lyxa till sitt namn lite och göra det enklare för mig att komma in i branschen.

Så jag knallade till skatteverket och fyllde i en lapp som var gratis att fylla i om man inte hade fyllt arton och jag blev Carlos Rojas Beskow. Jag gjorde det för att jag visste att fler skulle läsa mejlen jag skickade om jag hette så istället för bara Carlos Rojas. Jag visste att fler skulle fråga nyfiket när jag gav bort mina hemmagjorda visitkort. Jag visste att folk helt enkelt skulle höja på ögonbrynen när dom läste mitt namn, istället för att rynka på pannan.

Ett blattenamn är en risk, men ett halvfint svennenamn på det har en lugnande effekt på den som läser eller hör det.

Det kan till och med ladda om blatteskapet till något positivt. Det blir lättare att folk tar emot en som exotisk om man har försäkrat att man bara kommer att vara lagom blattig. Precis som du alltid blir lugnare om du träffar en blatte med blont hår eller som har en fin instoppad skjorta eller till och med kostym på sig.

Beskow är ingen släkt jag idag är stolt över att tillhöra. När mina föräldrar gifte sig tog dom avstånd från mamma för att min pappa inte var fin nog. En kusin till min mamma begick självmord efter att delar av fina släkten inte accepterat att hon ville gifta sig med en indier.

Iallafall.

Mina föräldrar drog till Spanien och när dom kom tillbaka med fem ungar landade dom i Botkyrka. Sen föddes jag och svennesidan av min släkt har alltid varit avlägsen. Vi har alla snackat spanska hemma och några fina Beskow-middagar har jag inte sett skymten av, förutom en gång och det var skittrist.

Men namnet gav mig skjuts så jag behöll det.

Jag var lyxigare för mediesverige med Beskow efteråt och precis som jag vet att jag får skriva för att jag är katt och inget annat, så vet jag också att mitt sköna ex-namn har gett mig ett handslag när jag fått för mig att försöka öppna vissa dörrar.

Nu när jag tar bort Beskow så är det jag vill säga egentligen att det finns en struktur där alla som avviker från normen måste kompromissa för att normen ska känna igen sig och inte se en som ett hot. Det kan handla om att dölja att man är bög eller om att spela ut sin kvinnlighet på ett för män behagligt sätt. Eller som i mitt fall, genom att dölja sin blattighet säga att man har respekt för att dom ser ner på ens bakgrund. Jag förstår strukturen och har inga hard feelings. Det här är bara en sak som känns viktigt för mig att göra. Det är okej att kompromissa, men inte hur länge som helst.