Det är skitsvårt att flasha i Göteborg

KOLUMNISTER

G

öteborgs egen sossepamp Göran Johansson överlever allt, från att anklagas för att inte lyssna på andra och bete sig maktfullkomlig till att stå för en "grabbig" ledarstil och inte släppa fram kvinnorna. Men Johansson sitter säkert.

Men den dagen han sprutar ner servitrisen på Brasserie Lipps med champagne - ja, då är det tvärkört, misstänker jag. Där går nämligen göteborgarnas gräns. Det är med andra ord skitsvårt att flasha i Göt"laborg. Detta beror till stor del på Göteborgs historiska arbetarklassarv i kombination med att Göteborgs stadskärna är väldigt liten och det går inte att pinka in sitt revir och stänga ute "de andra", de mindre välsituerade, från innerstaden så som man verkar kunna göra i stora delar av Stockholm.

I och för sig har inte bostäderna i Göteborg sålts ut i samma takt som i huvudstaden (men det är på gång, lovar). Staden är med andra ord fortfarande i någorlunda utsträckning integrerad.

Att de självutnämnda bratpackarna i Götet inte har samma ställning som "kusinerna" i Stockholm beror också på att de inte blir kändisar i samma stund som de börjar spendera på pappas American Express och får hänga med prinsessorna och klunka champagne och tro att de äger världen. Typ.

Det fungerar inte rikigt så i Göteborg. Att vara (utagerande) rik i Göteborg blir lätt samma upplevelse som att sitta i päls på stranden mitt i sommaren, något känns inte helt rätt. Hit kommer sällan prinsessor eller skvallerjournalister. Här måste "bratpacket" dela uteställen med allt från fotbollsspelare till städare och Ica-kassörer.

För Göteborg är varken tillräckligt stort eller lyxigt i själen för att tillhandahålla ett Stureplan eller ett Östermalm, bara mindre områden som till exempel Örgryte eller lite utanför stan: Askim. Och de "rika" ungdomarna är för få och icke-mäktiga för att ha krogägare och kändisjournalister med flera ätande ur sin hand.

I alla fall, detta hårt kämpande göteborgska bratpack dök upp i den omdiskuterade dokumentären på TV3 för några veckor sedan. Den som "avslöjade" de unga och rikas livsstil. Mitt bland Stockholmsrikisarna slogs Göteborgseliten för sitt utrymme, ledda av Anna Dabrowski. Hon är dokusåpakändis från Baren.

Hon är skön, Anna. Så ung och så bitter redan. Hon var även med i Diskutabelt i torsdags som avhandlade ämnet "Politik är skit!" och skrek att folk som inte kan få bostad i Stockholm får flytta till Norrland och att hon absolut inte ville bo i ghetto (förorten). Jag tror "ghettoborna" är lättade"

Men Anna är liksom ingen prinsessan Madeleine utan en brud från Göteborg som gör sitt absolut bästa för att spela så där snorigt överklassig men som bara blir tittad lite konstigt på i Götet.

Just därför ställer hennes kompisar och hon upp i dokumentären. För att få upprättelse. Och därför - tvistad logik - gör de sitt yttersta för att verka sviniga och antagligen ännu mer rika än vad deras mammor och pappor i själva är och fnissar om att man inte kan gå in en enda affär utan att shoppa och att det är så synd om dem för att folk tror att de tror att de är förmer för att de har maaaassor av pengar.

Och vad vet då jag om detta egentligen, flera år efter att jag lämnade min hemstad? Saker och ting kan ju ha förändrats. Jag ringde den säkraste källan av dem alla: en av mina två bästa tjejkompisar i Götet, mina "sexandthecity"-vänner, och hon bekräftade min teori. Vem bryr sig om Anna Dabrowski och gänget? sa hon. Bara jag uppenbarligen"

PS: Hur löjlig är inte sossarnas kampanj där en person har en vit ängel och en svart liten djävul på axlarna. Ängeln (sosse) tänker tankar om att kollektivet är viktigt, att alla måste ta gemensamt ansvar medan djävulen (moderat) bara vill roffa åt sig och vältrar sig i egoism.

Reklamen säger en del om hur sossarna ser på sig själva. Men världen är inte svartvit, kära sossar. Ni är inte de "goda". För en stor del av världens befolkning är ni och vi och alla andra i västvärlden den stora äckliga djävulen. Sug på den så här på första maj!

Belinda Olsson