Polis och demonstranter behöver rensa luften

KOLUMNISTER

Det plingar till i min inkorg. Ännu ett upprört mejl: "När dina kompisar " kastar sten på polisen så är det MIG och andra Svenssons dom kastar på "", "ligist", "Vi har inte rätt att inta och förskansa oss på allmän plats utan tillstånd".

Mejla på bara. Jag kan ta det. Ni som kämpar för "hårdare tag", "vattenkanoner" och kallar ALLA som över huvud taget åkte till Göteborg för att demonstrera för "huliganer". Kalla mig gärna "vandal" för att jag skriver om "huliganerna". Fast det är inte "mina" kompisar som kastar sten. Jag känner inte några stenkastare.

Vill ni ha avmätta och distanserade åsikter läs någon annan kolumnist, en sådan som kanske inte ens röstar för att han står över det. Läs Hanne Kjöller i Dagens Nyheter. Hon menar att de som åkte på däng av polisen på Reclaimfesten ägnar sig åt "snyfthistorier" och att den som sticker ut näsan i regn blir blöt. Ni som mejlar så vilt - ni stör er på att jag inte fördömer Reclaim the City som rörelse. Men vet ni, min personliga åsikt är att själva idén med Reclaim är rätt sund. Att ordna fest mitt i gatan, att visa att stan tillhör medborgarna också, inte bara bilismen och de betalda annonsutrymmena som möter oss vart vi än går.

Däremot inte sagt att jag tycker att det är speciellt häftigt med de idioter som utnyttjar anonymiteten på Reclaimfesten till att slå sönder en busskur och skyltfönster, (dock inte biograf Rigoletto och hundratals skyltfönster som medierna rapporterade). Inte sagt att jag tycker att det är bra att Reclaim saknar talesman som kan kommunicera med medierna. Det är i min mening fullkomligt kontraproduktivt.

Jag tycker dessutom att det är töntigt med människor som drar upp halsdukarna över ansiktena för att spela tuffa och människor runtomkring borde ifrågasätta just detta. Men ännu allvarligare anser jag att det aggressiva tonläget ifrån polisens sida är.

Jag stod med människor som inte deltog i Reclaimfesten. Jag stod vid en avspärrning minst 30 meter ifrån där festdeltagare spärrats in när polisen tystar min kollegas fråga om varför vi inte får stå kvar där med ett sköldslag över näsan.

Jag såg på när poliser bestämde sig för att rida rakt in i folkmassan som störde den israeliska demonstrationen i Stockholm i söndags. Och ni har väl inte glömt Malmö? Så här skrev Peter Kadhammar 17 september 2001 efter att ha gått igenom förhörsprotokollen i det uppmärksammade fallet med polismannen som gav en kille som vägrade flytta på sig vid en demonstration i Malmö ett knytnävsslag rakt i ansiktet: "Polismannen som misstänks för att i Malmö ha slagit en demonstrant med knytnäven i ansiktet "minns" inte om han har gjort det. Hans kolleger har inget sett, säger de. Och polisens egen video som kan ha registrerat händelsen är överspelad och "återanvänd". Men slaget dokumenterades av en tv-fotograf och har visats otaliga gånger i rutan ... Ett brott är begånget, hela nationen känner till det ... Men de närmast berörda poliserna är inte särskilt ivriga att hjälpa till med att lösa fallet."

Fallet är nu nerlagt. Kadhammar beskriver det som poliskåren måste ta itu med: den berömda kårandan. Och framför allt: De här nya proteströrelserna kommer inte att försvinna. Frågan är hur de ska hanteras? Jag pratade häromdagen med en polis som menar att nyckelordet är "utbildning".

På Polishögskolan ägnas endast en heldag åt att utbildas i hur man hanterar stora folkmassor och demonstrationer. Själv tror jag att vi behöver ett offentlig "hearing" nu. Ett stort möte mellan poliser, demonstranter, utomparlamentariska organisationer och politiker. Jag tror att det är livsviktigt för demokratin. Poliser och demonstranter behöver rensa luften. De behöver få berätta för varandra om skräcken efter EU-toppmötet i Göteborg och hur de mår i dag.

Båda grupperna är nyckelpersoner i en på många sätt ny tid med nya rörelser (där merparten INTE kastar sten) och på något märkligt sätt är de beroende av att förstå varandra. Men sedan Göteborg har tonläget mellan de båda grupperna blivit hårdare. Och i stället för att medierna är så fokuserade på "vad" som händer, måste vi också börja intressera oss för "varför" det händer.

Belinda Olsson