Låt moralpaniken svepa över Slottet!

KOLUMNISTER

Så sent som i söndags - samma dag som kungen enligt flera vittnen svischade fram i 160 längs E18 - satt jag själv i passagerarsätet på en bil. På väg till Stockholm.

Nej, jag blev inte omkörd av kungen.

Men även föraren i min bil körde för fort.

Fast inte i 160 kilometer i timmen. Men ändå.

Skillnaden är att min kompis hade fått böter eller kanske blivit av med sitt körkort om polisen hade stoppat oss.

Men kungen kan inte åtalas. Han eskorterades dessutom av Säpo, i rikspolisstyrelsens bilar.

Det är konstigt, insändarsidorna svämmar över av moralpanik varje dag. En viss typ av musik borde förbjudas i Sveriges Radio enligt en skribent.

En annan menar att det borde vara förbjudet med skånsk dialekt i teve.

Någon annan vill att snuskiga ord ska bannlysas, att guppande täcken inte ska få visas i dokusåpor, och så vidare.

Men monarkin vill en majoritet av svenska folket inte förbjuda. Nehej, den ska stå orörd, upphöjd, representera det fina med Sverige.

Min generation - 70-talisterna - fick lära sig redan på dagis att "alla kan bli Lucia".

Visst hade man under hela sin skolgång en aning om att alla inte var en Lucia.

Alla kunde inte åka till Alperna på sportlovet. Inte alla hade en farbrors stora företag att sommarjobba på, alla hade inte sommarhus och alla var inte snygga, det kunde Vecko-Revyn och Frida upplysa oss om. I dag har vi skaffat oss uteliggare och skäms.

Så nu blir vi arga ibland ändå - på vissa orättvisor. För vi tycker ju inte om diskriminering. Invandrare som egentligen är läkare men som jobbar som städare tycker vi är fruktansvärt. Att kvinnor har lägre löner än män i samma yrke är helt sjukt.

Skandiachefer som roffar åt sig miljarder i fallskärmar och bonusar vill vi helst ska löpa gatlopp.

När "Skandia-skandalen" pågick som mest, då startades det nätverk över hela landet, det skrevs arga insändare och kulturpersonligheter som Arne Ruth gick i spetsen för kampen mot förfallet.

Men när det gäller monarkin då? Tyst som i kyrkan. Sossarna vill införa republik men vågar inte ta itu med det, för då kanske väljarna blir arga. Insändarskribenterna ropar inte på förbud mot vare sig monarki eller åtalsimmunitet.

När det gäller monarkin är det helt enkelt okej att det är skillnad på folk och folk. Det hjälper inte ens att kungen själv börjat tappa greppet. Att han hyllar Brunei eller att självaste polisen ser mellan fingrarna med hans fortkörning.

Vi kan inte rädda irakier undan Bush eller civila undan irakiska gerillamän. Vi kan inte frälsa världen från påven. Vi kan inte trolla bort några orättvisor, men vi skulle faktiskt kunna avskaffa monarkin. Om vi verkligen ville det.

Svenskar, låt bilden av den svischande rikemansporschen bli en bild av Sverige - ur tiden.

Jag vädjar. Men det hjälper inte, va? Nej, jag tänkte väl det.

Då återstår bara Daniel Westling.

Mitt hopp får stå till kronprinsessan Victorias gymkille. Till skillnad från många kvinnor brukar ju män inte vilja offra allt för familj eller kärlek. De vill inte vara hemmamakar eller kuska världen runt som ett bihang.

Jag misstänker att Daniel Westling inte vill bli kung. Och jag hoppas att Victoria väljer kärleken framför kungariket. Inte för att bli hemmafru åt Westling eller stå i receptionen på gymmet utan för att hjälpa mig att befria Sverige från detta märkliga statligt understödda system vi kallar monarki.

Där vi gör skillnad på folk och folk.

En kompis berättade att hennes amerikanska vänner skrattar åt henne när hon kritiserar det märkliga amerikanska valsystemet.

Det som möjliggjorde att Bush blev president trots att Gore fick fler röster egentligen.

Haha, ni har ju monarki, garvar de till svar och skakar på huvudet. Så jag ber er nu, svenska folk: Låt moralpaniken svepa över Slottet!

Belinda Olsson