Jag tror att det blir ett feministparti

KOLUMNISTER

I en tid när den mediala/

offentliga feministdebatten mest verkar gå ut på att en rolig feminist försöker överträffa någon annan rolig feminist, som just kallat någon annan tjej för sprutluder, och de akademiska feministerna som vanligt kniper ihop läpparna och mest inte säger något alls, så skulle det vara skönt om det hände något mer.

Något nytt. På någon front. Och nu verkar det ju vara så. Det är en boll i sakta rullning.

Jag tror att det blir ett feministparti. Kanske inte exakt nu, men om ett tag. Som tur är lyssnar inte hjärnorna bakom "partiet" på alla stiffa medsystrar som inte vill ha deras parti. Hur kan man inte ens vilja se några eldsjälar försöka, oavsett slutresultat?

Ta Ann-Charlotte Marteus på Expressens ledarsida till exempel. För några veckor sedan hade hon minsann rannsakat sitt feministhjärta och kommit fram till att det inte behövdes något feministiskt parti. Är det inte bättre att vänta med gnället - jovisst, hyllningarna också - tills partiet har bildats och presenterats? Man behöver ju inte rösta på ett sådant parti om man inte vill. Men tänk, det kanske finns tjejer och kvinnor, och några enstaka män, men inte många skulle jag tro, som längtar efter en djupare feministisk röst i politiken.

I ett nummer av den feministiska tidskriften Bang tidigare i år gjorde journalisten Dev-rim Mavi en rundringning till kända feminister och frågade varför de inte offentligt hade stöttat kommunalkvinnorna i den då avslutade strejken.

Till exempel Agneta Stark drog en lång harang om att hon hade mycket just nu och om hon engagerar sig måste hon vara med i alla debatter och det går inte just nu ... blabla. Men det fattar väl vilken kommunalbrud som helst att det handlar ju om prioritering. Men kommunalbrudarna kanske skulle kunna hitta hem i ett feministiskt parti, vem vet.

Var och en som längtar efter fördjupning i sakfrågorna och en stark sammanhållande kraft skulle ju säkert föredra ett parti framför " ja, vad är alternativen?

Jo det finns tyvärr ett. Det skrämmer mig. Nätverk. Vi ska nätverka oss till makten, vi kvinnor. Som männen gör. Margareta Winberg och Annika Bahrtine kom på ett nätverksmanifest. De satt på krogen och skrev ihop ett nytänkande manifest som lanserades som "Wow, kolla vad Annika & Maggan hittat på".

Men manifestet var gammal skåpmat, du har läst det i Amelia förut:

Vägra Kvinnolöner, Vägra vara nummer två och så vidare.

I SVT Debatt undrade en tjej om inte Annika & Maggan kunde vägra först, som föredömen. Det var så roligt. Huvudet på spiken. Margareta Winberg som varit jämställdhetsminister skriver debattartiklar ibland. Då bluddrar hon mellan raderna om regeringspatriarkatet och Göran Perssons mansvälde, men kritiken är suddig som en igendimmad fönsterruta. Tala klarspråk Maggan. Vägra bluddra! Hur är Perssons mansvälde, du som sett det på nära håll? Om det nu är patriarkatets högborg, hur märktes det i vardagen i politiken för dig Maggan? Varför är inte Göran Persson feminist i dina ögon?

Det skulle säkert stärka gräsrotskvinnorna om Maggan vågade tala klarspråk. Annika som ju är ex-fru till Göran Persson ville i SVT Debatt inte svara på den relativt enkla frågan om hon tycker att Göran Persson är feminist. "Det får andra i hans omgivning göra", sa hon med ett snett leende och en blind kunde räknat ut vad hon egentligen ansåg. Vägra vara tyst Annika!

Framför allt, vägra nätverk, stöd principen att ett feministparti behövs. Stöd den press det kommer att sätta på de andra partierna. Om du eller jag sedan ska rösta på det får som alltid bli en helt annan historia.

PS: För övrigt vill jag protestera mot att Ordfront Magasin-

debatten verkar oändlig, främst

i Dagens Nyheter.

Det är bråk och uppsägningar och "han sa" och "hon gjorde" och gud vet allt som vi som inte befinner oss i innersta Ordfront-kretsen (över 99 procent av Sveriges befolkning) inte fattar hälften av. Varje morgon är som att vakna upp till en mardröm av nya upprop.

Belinda Olsson