Dagens namn: Inga, Ingalill
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.

Det skulle bara bli skit av min blogg

Jag tänkte skriva någon lång harang om senaste numret av "bang" som har Linda Rosing på omslaget och en text som kritiserar fenomenet: Slå Linda Rosing hårt i huvudet med basebollträ.

Jag tänkte skriva om Åsa Linderborgs recension av "bang" i Aftonbladet i går. Åsa Linderborg anser att de som hackar på Linda Rosing går det borgliga patriarkatets - finns det fler än ett patriarkat - vägar.

Men jag orkar inte. Jag är sommartrött. Jag ska samla mig till i augusti och då jävlar. En aptitretare så länge: Jag ska aldrig mer slå Linda Rosing med baseballträ i huvudet, jag lovar! Jag ska i fortsättningen i stället förfölja dem som vill få det till att det är en kamp mellan medelklass och white trash.

Det var inte jag som kallade Linda white trash, by the way. Och i takt med sossarnas hetsjakt på allt från de unga flickorna till reklam- och tidningsmakares sexualisering av det offentliga rummet blir jag rädd. Jag ska aldrig mer gapa om utvik, för då kanske sossarna kidnappar mig. Jag kommer att gå samma öde till mötes som Feven. Ihjälkramad och bortglömd. Eller så slukas jag av feministrörelsens krav på systerskap. Ännu värre. Men en sak kan jag säga: Ni som recenserar "bang" och gnäller över att Linda Rosing inte får komma till tals i tidningen - lägg av nu. Sluta kokettera med er klasskampsmedvetenhet. Er kärlek för de utsatta. Åsa Linderborg tror ju ändå inte att Linda Rosing är kapabel att förstå essensen av det som skrivs om henne, my god, snacka om att slå ner sin låtsas-underklass-syrra.

Om ni så gärna hade velat veta vad Linda Rosing tyckte - i stället för Karin Eder-Ekman som specialiserat sig på feministisk mediekritik - vet ni vad ni kunde gjort? Ni kunde skuttat fram till era kulturchefer och sagt: Jag tänkte att Linda Rosing kunde skriva på Kultursidan. Vi ringer henne och frågar om hon kan skriva något om utviksdebatten och om hon känna sig jagad av uppfostrande krönikörer. Men det gjorde ni inte, för ni vill hellre själva ta tillfället i akt och visa klasskampsruter och kvinnor-kan-grepp.

SLUT. Fortsättning i augusti alltså.

Nu tänkte jag skriva om bloggar i stället. Bloggar, läste jag, var den nya samhällsomstörtande revolutionen på nätet. Nu kunde alla komma till tals.

Jag trodde först att blogg var samma sak som en hemsida. Den där som det pratades om förr. Att nu kan alla ha egen hemsida. Om man har en dator och kan bygga en hemsida vill säga. Sedan skrev DN-kritikern Johan Croneman lite kritiskt om all smörja som bloggas.

Trots sin poäng fick han ögonen utklösta av halva mediegardet. Alltså de kändisjournalister som har bloggar.

Jag läser bloggar då och då, det är inte det. Jag förstår grejen med att om man älskar en skribent är det kul att få lite extra dvd-aktigt material. Jag skulle själv gärna läsa lite blogg (dagbok) av Carolina Gynning. Men revolution? Nu kan vem som helst bli journalist? Jag kan inte rabbla upp en enda icke-journalist som har en blogg.

En kompis har frågat mig flera gånger: När ska du börja blogga? Aldrig är mitt svar. Dels skulle jag få hjärnblödning av stress. Dels skulle det bara bli skit. När jag var chefredaktör på nättidningen Sourze tyckte redaktionen att jag skulle skriva en ledare varje dag. Kul idé, tänkte jag. Det var hemskt. Att varje dag komma på något att tycka, gärna en mix av samhälle och privat. Om jag hade en blogg skulle det nog se ut ungefär så här:

Måndag. Läste "bang". Blev glad och sur. Ska skriva något om utviksdebatten. Någon dag.

Hej då alla!

Tisdag. Skrev. Hämtade E och J på dagis. De ville gunga. Vi gungade. De ville äta glass. Vi gjorde det. Läste något om trafficking. Fan vad hemskt det är. Men orkar inte utveckla det. Då måste jag söka fakta på nätet, läsa någon studie och skit. Nä, orkar inte. Hemskt får räcka. Jag är ju ändå krönikör.

Hej då alla!

Onsdag. Skrev. Hämtade på dagis. Bio i kväll? Nä, det tar så lång tid att ta sig dit. Till bio alltså. Är biobiljetterna för dyra, hur har alla fattiga råd? Skit samma.

Hej då alla!

Torsdag. Skrev. Ringde kompis.

Hej då alla!

Fredag. Skrev. Gick på toaletten. Det var något politiskt utspel på nyheterna men glömde skriva ner vad det var för något.

Hej då alla!

Belinda Olsson

Belinda Olsson

Visa fler